Aftonbladet – 20 juli 1865, sida 2

TnrEDIE KAPITLET. Hvarl don Candido uppträder på ongefär samma sätt som alltid, Om det föregående kapitlet gifvit läsaren en riktig föreställning om Rosas grymhet, har deraf kanske oekså visat sig på hvad sätt han ledde försvaret af sin sak. Det är svårt att tro det Rosas under första dagarne af September 1840 ej skulle hafva hunnit uppgöra och till en del utföra en ordentlig försvarsplan, då hen befann sig ien så svår belägenhet. Emellertid är det ganska säkert att han ej ens tänkte derpå. Rosas egde inga militäriska egenskaper. Och under den strid som nu pågick, gjorde han ingenting annat än sammanhopade menniskor och kanoner, vagnar och hästar inom Santos Lugares trånga gränsor. Han hoppades allt af slumpen, af sina fienders felsteg och sina tjenares slafviskn fruktan, hvilken taktik denne lyckans utvalde son alltid aynes hafva följt. Några generaler sedan frihetskriget stridde emellertid under hang bangr; dessa veteraner hade uppvuxit och mognat bland stora planer och under sträng disciplin; de hade tjenat under den tidens störste befälhafvare och alla Rosas mått och steg voro dem till daglig förundran och plåga, ty de kunde ej deri se annat än den löjligaste okunnighet eller straffvärdaste likgiltighet. För dem var det en gåta huru man skulle kunna förvissa sig om seger eller blott om möjligheten att kunna göra fienden ett långvarigt och verksamt motstånd genom ständiga ronder för att se om någon beväpnad unitarie visade sig, genom besök i kaoaernerna för att endast se huru fullkomligt soldaterna saknade disciplin och krigisk anda, eller genötw alt i ett trångt läger samman. acka en massa menniskor och kreatur. Och af dylika planlösa årgöranden berodde deras öde, gom ställt sig under befäl af den Pråe gauchon. som Mancilla, Soler och andra kallade diktetorg. Meg det obegripligasfe var att just Rosas