Aftonbladet – 19 juli 1865, sida 2

nen som blef mördad under vilda skrän oc jubelrop af soldaterna och pöbeln, fröjdand sig åt offrets dödsqval. Denne olycklig hette Antonio Fragueiro Calvifio. Hin va en gubbe på några och sextio år, hva yrke var att gå omkring och sälja buke ser och hvars olyckliga öde denna da fört honom till Santos Lugares, der ha hoppades göra goda affärer med sina sö saker. Men så forifar då?, sade Rosas med stör sta lugn. Hvad Rivera angår?, fortsatte sekretera ren, ?ämnar han ej lemna dem den allra ringaste hjelp, ty han ser helst att de alle sammans gå under; ej för det han icke ä lika så mycket unitarie som de, men eme dan här herrskar en fullständig anarki Alla dagar ankomma flyktingar hit. Maj säger att de flesta gå ombord på fransk båtar som hemta dem vid San Isidro, hvar före synnerligast denna punkt synes mif böra bevakas. I morgon skrifver jag ånyo till ers ex cellens, såsom jag allud vid hvarje tillfäll gör. ?Vexeln på de hundrade onzas blef ge nast infriad. ?Jag slutar med lifiiga önskningar för se ger och framgång åt ers excellens.? ?Hör på?, sade Rosas sedan skrifvarer slutat läsa, skall ni f-ra till stzden, Cor valan ?? ?Som ers excellens befaller?, svarade denne. ?Nåväl, res då och uppsök Cuitifio samt säg honom att man från Montevideo skrif. ver mig till stt unitarierns emigrera från San Isidro, att jag icke tror det, men a han ej får låta de vilda unitsrierna på det sättet bedraga honom och att jag sjelf en vacker natt skall taga mig en promenad åt den sidan.? Godt, ers nåd.? Och berätta för honom säväl som för era öfriga vänner allt hvad nt bär settbch hört — år vi mig?