Aftonbladet – 18 juli 1865, sida 2

och San Luis fortforo att neka Aldao sit bistånd och general La-Madrid stod nu Cdrdoba. Aldao skref den 8 Angusti til Rosas att han misstrodde allt, ända til sin egen skugga, Men allt detta betydde föga, ty det var Buenos: Ayr 8 problemet skulle lösas; de var på resultatet af befrielsehärens tåg mo denna stad, som frihetens fall eller sege: berodde. Alla tilldragelser i provinserna ja sjelfva den franska frågan, voro af un derordnadt intresse, så länge tvekamper mellan revolntionens båda motsatta princi per, mellan Rosas och Lavalle, ännu va oafgjord. De stodo midtemot hvarandra. Den son föll, skulle i sitt fall draga med sig hele sitt parti, hela den sak, hvarför han stridde. Och dock kunde ej frihetens förkämpar inse att stridsfältets enda gräns var gränsen af Buenos Ayres slätter, att der och endasi der kunde segern vinnas. Spartacus dödade gn häst innan han började striden. Cortes uppbrände sina skepp. Lavalle borde hafva på en gång dödat sina hästar och uppbränt sina skepp. Men han gjorde det icke. Han stod midtemo; Rosas och dock tänkte han mera på provinserna, mera på Frankrikes hjelp, än på sin fiende, utan att beräkna att om han, Lavalle, droge sig tillbaka, skulle: Rosas höja sitt hufvud öfver både den franska frågan och argentinska förbundet, utan att beräkna att om Buenos Ayres föll, vore också tyranniets egentliga stöd undanryckt. Tiden gick emellertid och med den försvann ocksä rosisternas första förskräckelse vid Lavalles oförmodade infall. Och nu började deras råa grymhet taga en riktning, den sämsta och uslaste som kan uppvisas i någon partistrid -— de röfvarband, som kallade sig federalister, började nemligen nu göra qvionorna till föremål för förföljelser och: förolämpningar. Det är ssnont att grimma i Buenos Ayres ur den förrig: skrötkperibden viset karakters.