Aftonbladet – 17 juli 1865, sida 2

Kärleken hade alltid varit Mancillas s het, liksom politiska intriger hans styrka; och Daniel törstod att begagna sig deraf. Ah, de tiderna äro törbi?, sade Mancil:a småleende. Jag vet icke. Tusentals unitarier hata general Mancilla af afundsjuka öiver den hustro ban vononit.? Mina bustru? Jo, hon är vacker! Ärbon icke det?? sade Mancilla, i det han nästan stannade för att med ett uttryck af tilltredsställd fåtänga betrakta sin följeslagare. 7Hon är skönheteng drottnivg?, svarade Daniel. Unitarierna sjelfva erkänna det, och om detia var er sista triumf, så var den också cen störeta.? ?Åh, om det just var den sista . 7? ? Nej. general, jug håller mycket af Agustina — jag will ingenting veta, om ni varit henne otrogen.? ?Ah, min vän, om ni med samma lätthet retar och alfväpuar qvinnornas vrede, som inänners, så skull ni kuura räkna flera romentiska äfveutyr än jag !? Jag företär er icke. gener: 1!5 sade Daniel med vil spelad ötverroskning. 4Låt oss ej tala mera derom: nu äro vi vid Ravelos qvarter.s De voro nu också fremme vid den post, der hundra gemla negrer, under öfverste Kavelos beräl njöto en god sömn: derifrån. begälvo de sig till Ximenos qvarter och sedn till änun några andra posteringar. M.n huru besynverligt! Den federala bampeguen tycktes ej mera jäsa inom dess söners brögi: ty den utgöt sin vältelighets vågor uten dei öfligar eku met vid alia de frågor och svar som vexlades och de samal som fördes wellav patrulleheten och de betälhatvare han besök.e. Denirl eög och lade på minnet allt detta och sade tril sig sjelf vid hvarje steg: eTråhuvdira pålitliga män blott. och alla dessa trupper skulle konna, bundna till hand och tot, öfverlemnas till general Lu vali! Klockan var tre på morgonen, då generel Mentilla stannade utbuför porten till sin