Aftonbladet – 17 juli 1865, sida 2

lorad. Detta är åtminstone min öfve:tygelse, I staden kan intet allvarligt motstånd ifrågakomma; federalisterna äro nedslagna och oroliga och hälften af dem skall gerna gå öfver till general Lavelle, för att genom ett förräderi mot Rosas köpa sig säkerhet för framtiden. Mitt förra bref innehöll detaljerade beskrifningar öfver den försvarsstyrka, artilleri m. m., som blifvit leninad i staden, och om detta kunde bidrega till befrämjande af den plan jag stöndigt fasthällit och hvars utförsnde jog ständigt tillrådt. vore min lifl.gaste övskan uppfylld. Jag ber er, seflor Ma-tigvy, nu som alltig ortaga försäkran om min utmärkta hösaktning. B? Daniel förseglade detta bref med ett särskildt figill; skref sedan utanskrift till mr Douglas och lade brefvet slutligen i en lönnlåda i sitt skrifbord. Derpå skref han en så lydtnde biljett: ?Amalia! : Den person du såg vid fönstet var ingen a nan än Marfio. Jag har Ivetats föra honom bakom ljuset. Han vet ej hvad han skull tro, om det var mig elter någon knDau som han i gär följde. Men detta tvifvel skall blott egga honom att skaffa sig visshet. Från i dag skola mina steg bevakas nogare är förr. Det kan icke hjelpas: den enda väg, hvarpå vi kunna komma ur vår belägenhet, är djertheten, som i svåra omständigheter ofta är dettamma som klokhet. Du måste återvända till Bariacas och det ranuska snart; gör allt i ordning så att du can afresa vär som heels. Händelserna hopa sig nu och afgörandet näste blifva sn bbt, kksom det slsg som lir antinge. vår lycka eller olycka. Gud beskydde de goda! Sedan hun slutat detta bref, skref Davel till sin Floreneiv: I Själ vf min själl Jag är dock lycklig. nycket lycklig, som, trött och utmattad efer ep förfärlig mev froktkös kaump, fnnu