Aftonbladet – 17 juli 1865, sida 2

panna visade sig djupa rynkor, tydande på dystra bilder. som sakerligen svälvade förbi hans upphörda iobillnirg. Han tycktes hafva somnat sent, ty ljuset, vid hvars sken han-läst i en historia om frauska revolutionep, var nästa alldeles nedbrändt. Daniel betraktade honom en lång stund; han såg i Eduardo ev lefvande och gripavde bild sf den olycka eom förföljde republi kens söner, och hen tyckte sig i den bleke. oroligt slumrande, af furor hotade yvglingen, finna hela det yrgre släögtets iramtida öde personitieradt. Sjelf blek och trött till själ och kropp af slla de ansträngningar och den oro han eenomgätt, kasisde sig Daniel i en länstol. Men etier en li:en stund reste han sig up, strök sina oordnade lockar från panusn och satte sig till .skrifbordet med det lugna bestämda utseende cow nsllid tydde på utt han upptogs af allvarsamma fonkar. Han tremtög några bre, fom ban uppmärksami penomläste, hverefter han sjell skret föl ande: Till eefior Bouchet Martigny etc. ete. Buenos Avres den 1 September, klockan lyra på morgonen. Hoögtärrde sefior! Jag her emottagit era båda bref af den 22 och 24 i förra möänaden och det sedvare har bekräftat den förhoppning, hvarmed jag emickrade mig att ritt fosterlands 2oda tok skulle vinna anhängare, ej blot bland sina ena söner, uten äfven bland la män med hjerta, i hvilket land de än nåtte vara fostrade. De adresser, som ni äger mig bl:tvit af era landsmän insnda ill frenska rcgerivgen, i enledniog af el ?lötas affärer och till förmån för urgentinka saken, äro lika många rättmätiga anpråk på vår tocksamhet för cetie adila unluntag från det öfriga Europas hböällning, om viser ett det firstätt oss illa och ön kar 0-8 ondt. Men för att å min sida sfbetela någon lel at denva trcksasmhetsskuld, anser jag nig böra upprktigt säga er utt som suerna vu stå, skall hvarje europeisk inter.)