Aftonbladet – 15 juli 1865, sida 3

falla med general Rosas, men ej krossas? Ni är så klok, som om ni vore femtio år, sefior Bello.? Jag lägger blott på minnet hvad jag hör.? Näväl, hvad är det då ni hör?? Jag hör att många federalister — som ni sjelf till exempel, general — äro mycket populära.? Jag?? PJaviset; om ni ej genom slägtband vore förenad med diktatorn, skulle han visst noga bevaka er, ty han kan ej vara okunnig om er popularitet, och framför allt icke om er tapperhet ch skicklighet. Icke destomindre har jag hört att han sagt att pi 1835 tjenade honom blott af-hat mot det rätta och bestående.? Det är den råe gauchons egna ord, sade Mancilla och närmade häftigt sin häst till Daniels. Men vet ni hvarföre hau sade det?? Kanske för att skämta, general?, sva. rade Daniel lugnt. Nej, derföre att han fruktar mig?, sade Mancilla och grep Daniel hårdt i armen, under det han uttalude Rosas namn åtföljdt af åtekilliga adjektiver, som denne säkert ej med nöje skulle hört upprepas.? Detta häfiiga uppbrott var karakteristiskt för general Mancilla, hos hvilken tapperhet och snarstickenhet, list och djerf oförsigtighet stridde om herraväldet. Men dessa tis der voro så farliga, att han genast insåg det han gått för långt; det var nu för sent att återtaga redan gifna förtroenden; det enda medlet var att söka aflocka sin följeslagare några dylika, hvarföre han sade: Jag vet att om jag sade ett ord, skulle jag tå hela ungdomen på min sida, ty ingen af er är nöjd med den sakernas ordning. som nu är förherrskande.? Minsann, general, tror jog icke vi har rätt!? utbrast Daniel som om en dylsk tanke aldrig förot fallit honom in. Och ni skulle vara den förste som ställde å premin sids.? StFormå