Aftonbladet – 15 juli 1865, sida 3

fort det mörknade, och att helt enkelt våga vå ut på gatan efter klockan åtta, var ett bevis på utomordentlig federalistisk säkerhet, i en tid, då man blott inom hemmets fyra väggar kunde undvika att möta mashorcadolken eller repet. Men sömnen sänkte sig ej heller öfver den olyckliga stadens oroliga invånare. Allas olika önskningar voro alltför lifliga och öggablickets intryck alltför häftiga, för att tillåta sömnen medföra glömska deraf. Knappast hördes också ljudet af patrullens hofslag förrän en skugga visade sig på ett galleri eller ett fönster öppnades, för att tillåta ett oroligt och forskande öga att blicka ut genom gallren, En ryttare, som galopperade förbi, kunde ju vara en kurir, medförande underrättelse om ett förräderi, en seger, ett nederlag. Ett buller, som man ej straxt kunde förklara, var ett kanonskott, och mer än en trodde patrullen vara Lavalles förtrupp, som kastat sig in i staden. Då hela samhället, alla klasser, alla individer, genom egna handlingar eller slägtförbindelser, tillhörde det ena eller andra partiet, och således hade allt att vinna eller förlora af den strid, som nu pågick, så voro också alla i spänd väntan och färdiga att genast begagna sig af inträffaude omständigheter. Daniel förstod detta endast alltför väl, då han, ridande vid general Mancillas side, bemärkte de rörelser och de skuggor vi nyss omtalat. 4Vår goda stad sofvericke, general, sade hen, det har ni väl märkt? cAlla vänta, min vän, sade Mancila, som sällan yttrade något utan dubbelmening eller ironi. : Men månne alla vänta på detsamma? c Alia. sHvilken beundransvärd enighet i åsigter och tankar det federala systemet medför!Manailla betraktade förstulet sin ?guldgosse? och svarade; . Synmnerligest i ett fall. Gissar wi det ej?