Aftonbladet – 15 juli 1865, sida 2

AMALIA. Roman i tvenne delar. är Jose Mårmoi). Pedro gick utan att svara och inästa mi nut inträdde Firmin, j Jag måste veta, sade Daniel till honom, som någon ryttare döljer sig i olivskogen, och om ingen finnes der, hvilken väg de tagit och huru många de varit. Om de redan äro borta, bör du hinna upp dem inom fem minuter.4 Firmin gickoeh Daniel begar sig jemte sin vän och Ameaha till Luisas fum, der de öppnade, fönstret hvarifrån man kunde se landsvägen och oliveträden, som i månskenet sågo ut som lika många vålnader. Efter några minuters väntan sade Amalia slutligen: Men hvarför dröjer Firmin?5 Han är redan långt borta, Amalia.? Men han har ej ridit förbi här, och här går ju väg. n.? Ja, barn, men Firmin är en god gaucho och kan kringgå en fiende; var säker på att han ridit ötver backen och omkring olivskogen, så att han kommer tillbaka här förbi — ser du honom ej? Der är han!? Några famuar från huset, nära vägens högra kant, visade sig verkligen också en ryttare, på en mörk häst, som red framåt i kort galopp, och strax derpå hördes samma ryttare sjunga en af dessa melankoliska sånger, som guauchon älskar och hvartill melodien alltid är den samma, ehuru orden förändraf? Han saktade nu sin ridt och trafvade bort till olivskogen, bland hvars stammar han försvann för att om några 4) Se A. B. n:r 83-85, 87, 89—92, 94, 96—102, 104, 106, 107, 109, 112, 113, 116, 117 (BI 119, R 124 (BL, 128—184, 138-—138, 140— 1TåB, 146-148 och 160