Aftonbladet – 15 juli 1865, sida 2

Ja, det vill jag.? Men det skall du icke.? Icke?? Nej, och det är derföre jag utan motsägelse följer dig på en halsbrytande färd som denna; vijaga som onda andar framåt.? Få se om vi ej hinna -honom.? Han hade tjugo minuter före 0s3.7 Vi hafva redan vunnit minst tio minuter Bå honom.? Öch om vi hinna upp bonom?? Så söker jag gräl med honom och ränner värjan tvärtigenom honom.? Ett ypperligt infall! Om icke ypperligt, åtminstone afgörande.? ?Du glömmer att de äro fyra.? De kunde gerna få vara fem; men de äro blott tre: han och hans båda ordonnanser.? De äro fyra: Marifio, två ordonnanser och jag.? Du? Du skulle vara emot mig? Ja, jag är emot dig.? Godt. Under detta samtal tycktes de båda vännernas kraftiga springare snarare flyga än springa framåt. De hade sålunda tillryggalagt hälften af de tre mil de skulle färdas, då Daniel varseblef ett par ryttare framför dem som togo af på en sidoväg till höger. ?Ser du der, Eduardo?, sade han, till höger om 0ss . ett par famnar framför oss ... ser du dem?? ?Men de äro icke tre, blott två.? Nej, jag såg tre... men de äro i linea med 0s8.7 Eduardo frågade ej mera, men vände sin häst genast i samma riktning som de andra ryttarnes, hvilka voro på omkring femtio stegs afstånd. Han red efter dem på sidovägen, hvarigenom någon tid naturligtvis skulle förloras, hvilket också var hva.i Daniel åsyftade. De okända ryttarne, som sägo sig förföljda, stannade och afvaktade de apdras ankomst. Dessa höllo in sina hästar på fyrh tes afständ och Eduxrdö