Aftonbladet – 15 juli 1865, sida 2

ste vi uppsöka en annan bostad åt dig.? Men låt oss skynda, Daniel?, sade Eduardo med ett uttryck i sina svarta ögon som kom Amalia att ana hans tankar, så att hon fattade hans hand och bedjande sade: För min skull, Eduardo, för min skull ! För första gången vände Eduardo sig bort för denna ljufva och milda blick; han fruktade den ordentligt. Lita på mig, min Amslia?, sade Daniel och tryckte en kyss på sin kusins panna, hän alltid vid afskedet från henne brukade. Eduardo tryckte Amalias hand, medan Pedro räckte honom kappan och värjan, inom sig smått svärjande öfver att ej med gin terzerol ha fått skicka en helsning efter den som .spionerade vid fönstren af den boning, dit hans öfverstes dotter tagit sin tillflykt. Afskedet var utan många ord; en hvar var sysselsatt med sina egna tankar och känslor. Amalia fann det smärtsamt att skiljas från de båda vännerna; Eduardo kände sig högst olycklig derföre att Maritio med hvarje ögonblick skulle vinna längre försprång för dem, och Daniel beklagade inom sig att han ej kunde fördubbla sin person och på en gång stanna qvar hos Amalia och följa Eduardo till staden för att kunna vaka öfver bådas säkerhet. De båda unga männen gingo utföre backen, vid hvars fot hästarne väntade dem. De kastade sig i sadeln och galopperade bort, sedan Firmin fått befallning att till följande morgon kl ckan sex, stanna qver i det ensamma huset. FEMTONDE KAPITLET. Nattnatrullens chef. MDet är fåfängt, Eduardo; låt oss rida blott i traf, ty din önskan kan ej uppfyllas?, sade Daniel, då de i sporrsträck ilade framåt CVet du då hvad min önskan är?? svarade Eduardo, Ja. Du vill hinna upp Marifio.