Aftonbladet – 14 juli 1865, sida 3

relsen bort uppläsas, vederbörande åligger att genast genom kronobetjente i pastoratet besörja, det nästa dag ett exemplar af kungörelsen skyndsamt cirkulerar från by till by uti sådana församlingar eller kapellag, med förständigande att deras ledamöter hafva att nästföljande söndag sig i moderkyrkan infinna till elektorsval, i händelse gudstjenst icke samma söndag bör hållas i egen kyrka, då valet derstädes må för socken eller kapellaget förrättas; och behagade vederbörande hrr domhafvande foga anstalt derom, att riksdagsmannavalen för allmogen i stadgad ordning under nästkommande Juni eller Juli månad försiggå och att blilvande riksdagsmän med lagligen inrättade fullmakter förses. Hernösand, å landskanslier, den 24 Maj 1865. Aug. Weidenhielm. C. W. Rydvall. Denna kungörelse hade emellertid i länets flesta, om ej alla, kyrkor hunnit uppläsas, tid för kommunalstämmor och riksdagsmannaval var utsatt och nära fjorton dagar förflutne, då konungens befallningshafvande ändtligen lyckades få reda på ett tryckfel(!), hvaraf följden blef en ny: PAllmän kungörelse n:r 18. Som uti K. M:ts befallningshafvandes allmänna kungörelse af den 2 sist!. Maj genom tryckfel influtit, att de i kungörelsen föreskrifna elektorsval af allmogen, för utseende af riksdagsmän till nästinstundande riksmöte skall ske ikommunalstämma i stället för sockenstä i dagsordningen föreskrifver, så tryckfel härigenom rättadt, tillföljd hvaraf vördiga presterskapet anmodas att gå i författning om de föreskrifna elektorsvalens förrättande I sockenstämmor, på sätt förut öfligt varit; börande, i händelse val af elektorer skulle på något ställe redan vara i kommunalstämma förrätjadt, nytt val i sockenstämma ega rum. Hernösand, å landskanshet, den 6 Juni 1865. Aug. Weidenhielm. C. W. Rydvall. Att detta förfaringssätt skulle föranleda nreda är lätt att mse. Val af elektorer hade nästan öfverallt redan sketti kommunalstämmor, då den sednare kungörelsen ankom med föreskrift att elektorerna borde väljas i socken-stämmor; utlyst riksdagsmannaval mäste uppskjutas, enär domhaf vanden först vid valforrättningens företagande af då tillstädeskomne elektorer erhöll kännedom dero -, att en sednare kunpörelse rörande elektorsvalen bhfvit utfärdad och att till följd deraf nya val då ännu icke hunmt i alla socknar verkställas; en eller annan kyrkoherde lärer 1i.l och med hafva förklarat gig icke kunna ställa mgde i sednare kungörelsen meddelade föreskrifter till efterrät:else, da sockenstämmorna voro upphäfda, hvadan vid i kommunalstämma redan hållet val fått bero Betraktar man närmare dessa förhållanden, undgår man icke att anmärka det, minst sagdt, löjliga iföregitvandet, att stadgandet i den första kungörelsen em elektorsvalens företagande i kommunalstämma skulle härröra aft ett tryckfel?, helst då rättandet föranledt föreskrifter, som i första kungörelsen icke ens kunnat komma i fräga. Vore emellertid verkligen så förhållandet, måste man förvånas öfver den blindhet, som vidlådit såväl konungens hefallningehafvande som i första rummet dess korrekturläsare, då tretton (säger 13!) dagar itgält innan detta, icke obetydliga, s.k. fel blitvit upptäckt; men å andra edan måste man beundra den instinkt, som ledt sättaren, då han, med afvikande från manuskriplet, råkat sätta det, som numera allmänt torde anses uteslutande vara rätt. Om också konungens befallningshafvande icke af eget förnuft eller kraft förmått inse att, lå sockenstämmor med allt hvad om dem varit stadgadt numera är upphäfdt, samt hvarken grundlag eller annan gällande förttning innehåller huru en ?sockenstämma? bör vara sammansatt, hvad förut öfligt varit? icke vidare kunde ega tillämpning, så skulle konungens befallningshafvande dock af Posttidningen, der ifrågavarande ämne redan den 27 med en för vanligt menniskoförständ tillräcklig tydlighet blifvit utredt, kunnat inhemta, att, enär begreppet ligger sjelfva saken och icke i dess benämning samt kommunalstämma numera är detsamma som fordom kallades sockenstämma, orundlagens bud omöjligen kan innefatta, itt elektorsval skola ske vid obefintliga institutioner. Konungens befallningshafvande nade säledes utan tvifyel handlat både klosast och rättast, om Man låtit det förmenta ryckfelet utan anmärkning passera; men gjord gerning hafver ingen återvändniog?, och det återstår således att utreda, hvem som, händelse fräga derom väckes, skall ersätta vederbörande valförrättare och elektorer för le dem genom bakvända anstalter förorsasade kostnader och besvär: sättaren, den larivige korrekturläsaren eller den oefter tiliga myndighetea. Om det antages, att sättaren satt rätt och att konungens befallningshafvande rättat orätt, så lärer väl sätaren bli fri, ehuru konungens befallningshafvande skyllt på honom, och det blir korrekturläsarens tur alt komma fast, men äfven denne, i fall han är någon annan än konungens befallningshafvande sjelf eller någon sef hans betjente, bör kunna undkomma säsom i allmänhet oansvarig, och då drabbar ersättningsskyldigheten ingen annan in konungens befallvingshafvande, hvilket jemväl torde vara det rätta, utan afseende på det af honom åberopade, i sanning märkvärdiga, tryckfel?. —— UTRIKES. FRANKRIKE. Hafvat aslulla i dan afraga till FaAntainep.