Aftonbladet – 14 juli 1865, sida 2

Men vi äro ju blott tre?4 Riktigt, Amalia, och just derföre måste Mashorqueros vara åtminstone tolf, fyra mot en; utgången kunde ändå vara tvifvelaktigt8 sade Eduardo med ett sädant lugn att Amalias oro försvann, ehuru blott för ett ögonblick, ty ingen qvinna tviflar på sin älskares mod, fast hon aldrig vill sätta det på prot. Också tillade Amalia genast: Men ni skall ju undvika hvarje möte, icke sannt, Daniel? Jo, såvida det icke faller Eduardo in att låta hänföra sig af sin fordna förtjusning för vapenöfningar. För attej behöfva frukta den långa värja han hvarje afton bär, har jag lust att skaffa mig en dylik. eMen jag nyttjar inga hemlighetsfulla vapen, caballero4, svarade Eduardo småleende. tDessa äro emellertid säkrare och framför allt beqvämare att bära. Åh, nu vet jag hvad ni menar, inföll Amalia. Men hvad är det då för ett vapen, hvarmed du utför så många bragder, Daniel?? Det skall jag strax säga dig. Det är en fots lång käpp, öfverdragen wed läder och med tunga blykulor i båda ändar. Ett slag deraf är dödligt. om det träffar hufvudet eller bröstet. Det kallas på engelska life-preserver, och på franska casse-tete. Vi som ej hafva något namn derför hafva antagit den franska benämningen, som är myeket riktig, då den, som du vet, betyder hufvudkrossare. I England är detta vapen mycket brukligt. Napoleon lät äfven förse åtskilliga trupper dermed. För mig har det vå goda egenskaper: den ena att en gång hafva frälst Eduardos lif och den andra att ännu en gång kunna göra det om det pehöfvest, tillade Daniel och gömde åter inder sin rock det omtalta vapnet, som han visat Amalia. sOh, det skall icke behöfvas. Ni skallju vara försigtig, Eduardo, icke sannt?? CIS, jo, Jag skäll vara förstatig. Jag är