Aftonbladet – 14 juli 1865, sida 2

företog den noggrannaste undersökning i hans hus, hvarvid han ej ens skonade de sängkläder hvaspå den sjuka hustrun låg. Han fann ingenting, men måste dock efterkomma gifna befallningar, hvarföre han tog Ramos med sig och förde honom till San Jose de Flores. Dit ankommen, blef han tillsagd att bereda sig på döden, ty hans excellens, lag:rnes återställare, hade gifvit honom två timmar för att uppgöra sin räkning med Gud och menniskor. Efter två timmars förlopp, blef också Romas ihjäl skjuten med pistolskott. Huru förfärligt! utbrast Amalia och satte båda händerna för ögonen. Men hustrun, den arma hustrun, Daniel? Hustrun? Hon är vansinnig, Amalia. sVansinnig!4 Ja, men hon är dödssjuk och kan ej härda ut länge. Eduardo gaf Daniel ett tecken att ej tala mera om detta. Amalia hade blifvit alld-les dödsblek. Då vi en gång öfverstått denna skräckperiodX, fortfor Daniel, och lefva i fred och förenade, du och Eduardo, jag och min Florencia, då skall jag berätta dig mycket som händt omkring dig, hvarom du nu är okunnig. Det är sannut att då skola vi ara så lyckliga, att vi kanske ej bry oss om att tänka på fordna olyckor. Låtoss dricka ett glas för denna framtid ! Ja, ja, svarade på en gång Amalia och Eduardo och fattade sina glas. sDu har knappast smakat på vinet, Amalia, men jag och Eduardo ha druckit för dig. Vinet styrker, och vi behöfva våra krafter då vi nu skola rida tre mil utmed flodstränden. Min Gud! vid denna tid på natten. sale Amalia. eHittills har det ju alltid lyckats oss8, svarade Eduardo. Men om denna tillförsigt vore alltlör stor?4 Nej, nej. Rosas anhängare gå aldrig allena; men sällan i större antal än fem ller sex stycken: 5