Aftonbladet – 14 juli 1865, sida 2

var jag der. Allt var i samma ordning som vi för fjorton dagar sedan lemnade det. Jag har låtit göra nytt lås för gallerporten, och ina trogna negrer, Amalia, sofva om dagen för att kunna hälla vakt om natten O, mina gamla tjenare! måtte jag en dag kunna löna dem!4 I går skickade dofia Maria Josefa efter dem, men de stackrarne kunde blott säga hvad de visste, nemligen att du hade rest bort, men icke sagt dem hvert du rest. Hvilken qvinna, hvilken qvinna, Eduardo! sade Amalia. uDet är dock ej på henne vi skola hämnasX, svarade Eduardo lifligt. En sak, sade Daniel, är dock till väx fördel. Hvilken?X frågade Amalia och Eduardo på en gång. Den politiska ställningen. Befrielsehären skall i morgon, den försia September, bryta upp från Lujan. Rosas mäste egna sin hela tid och uppmärksamhet åt de stora faror, som hota honom, och ingen vågar bry honom med småsaker. Den förföljelse, för hvilken Eduardo är målet, kommer ej från Rosas; han har annat att tänka på, och La Mashorca jemte konfederationens öfriga hjeltar våga ej taga något sfgörande steg, förrän resultatet af L:valles infall i provinsen visat sig. Också har, med undantag af dådet af den 23, på de sista fjorton d.garne ingenting af vigt tilldragit sig.4 Men hvad var det då som hände den 23? frågade Amalia oroligt. Det var en förfärlig ogerning, karakteristisk för Rosas. Berätta, berätta, Daniel. sNäväl: en viss Ramos från Cordoba, en fredlig, stilla och obetydlig person, ankom till Buenos Ayres den 21 med några lust vagnar från sydlandet. Om morgonen den 23 nedkom hans hustru med ett dödfödt barn, efter hvars tödsel hon var mycket svag. Ramos giek ut för att anordna det döda baroets begrafning. Eu poliskommissarie anhöll honom, följde honom Hem och