Aftonbladet – 14 juli 1865, sida 2

longen med henne, medan Rivera superade, och sedan... ja, sedan behöfde han ej frukta hvarken dofia Maria Josefa eller någon annan. Seså, Eduardo, res genast; det är en förträfflig plan. Amalia, känner ni icke Daniels sätt att skämta? Hvem vet om han ej har skäl för hvad han säger?5 4Så är det, min kusin; man gör sällan ett förslag utan att tro det vara antagligt. Hvad säger du, Eduardo? Jag ber dig, vid alla himmelens helgon, tala om något annat, Daniel! Amalia såg så allvarsam ut, och Eduardos blick mulnade sä, då han uttalade dessa ord, att Daniel omöjligt kunde återhålla ett hjertligt skratt, som förrådde att han hela tiden skämtat med de bäda andra. I ären ovärderliga, I båda!4 utropade han. Florencie kan ej jemföras med dig, Amalia, och Eduardo är mig mycket öfverlägsen, och dock äro vi båda klokare än ni; vi bliiva ej oense mer än tre gånger i veckan, men det är beräknadt at mig för försoningens skull. Men du plågar henne då? För hennes eget bästa, Amalia. Det fions ingenting Jljufvare än en försoning mellan två, som älska hvarandra af hjertat, sedan de förut varit litet oense; jag rader er att gräla minst tre gånger i veckan... 4Nej, tack Daniel, nej, nej, sade Eduardo med en ifver, som lockade ett belåtet småleende öfver Amalias läppar. Som du vill; jag föreslår bara saken.4 Godt, godt! Lät oss nu tala allversamt, Daniel. Hvilket skulle vara ett underverk här i huset.6 Har du hört något från Barracas?? Ja; man har lemnat huset i fred, hvit ket i dessa tider är något oerhört.4 Har spionerret upphört? På tre nätter bar ingen varit der, hvilket också är något oerhördt; men i morse