Aftonbladet – 13 juli 1865, sida 2

tställningslokalen, bör, i det jemte ingången ll detsamma belägna vaktkontoret och emot erållande :af behörigt qvitto, den stadgade afgifen för hyra af skjul erläggas. —— — Röiddning ur sjönöd. I Norrländska orrespondenten berättas från Sundsvall: Söndagsen den 2 dennes, klockan mellan 9 och 0 f. m., under den starka regnbyn, kantradeen ät vid Alnösundet, hvarvid från jaktgaleasen Suku, som var vid segels under samma tid, styrnannen Carl Castengren genast hoppade uti farygets båt, satte ut från fartyget och räddade ifvet på tre personer, som vore i den förstnämnle båten, nemligen Erik Jansson, Jonas Ersson och gossen Jon. Dessa tre personer voro från Alnön. Samma styrman har räddat flera persover å fartyg från sjönöd, dervid han varit nära utt flera gånger blifva qvar bland vågorna. — De norska kadetternas sednaste vwvistanle i Sverge beskrifves i Morgenbladet såunda: Vid kadettkårens ankomst till Göteborg den 1 sistl. Juni kl. 1—2 på morgonen, blef den på ingbåtsbron mottagen med hurrarop af platsmajoren kapten Lindberg och några andra icke till Axexalla kommenderade yngre artilleriofficerare. På jernbanstationen, dit samtliga svenska officerarne följde kåren, hade platsmajoren arrange: rat frukost för kårens befäl, träffat anstalt om att skaffa kadetterna tak öfver hufvudet, sörjt för att restaurationen var öppen o. 8. v. De svenska officerarne visade de norska officerarne och kadetterna omkring i staden till kl. 6 på morgonen, då. kåren afgick med jernvägen till Sköfde, lit jermbandirektören sjelf medföljde och visade såren dlen största arti; het. I Sköfde erhöll man inderrätttelse om, att de svenska kadetterna vän: ades dlit på aftonen, för att afmarschera till Axevallia följande dag. Då de norska kadetterna ;mellerttid ej voro provianterade för mera än en lag, befallde H. M:t kären att fortsätta marschen mtan att afbida de svenska kadetternas ankomst. Konungen visste att en bal vararrangerad i Sköfde, men fann det dock vara bäst, isynnerhet som kadetterna hade vakat den föregående natten, att låta dem gå till Axevalla att proviantera och sofva, i stället för att dansa. Under lägret vid Axevalla och de påföljande manövrerna rådde det bästa förstånd mellan de norska och svenska kadetterna, hvilka bildade en bataljon, under kommando af major Blum hvilken genom sin humanitet mycket bidrog ti att göra kadetternas vistande i Sverge angenämt. Hans sträfvande att åstadkomma broderlighet mellan de två nationernas kadetter kröntes helt visst med framgång. Under återmarschen rastar de kadetterna 1 å 2 dagar i Alingsås, der en gammal prestfamilj Nattsen inbjöd hela kåren å kaffe morgonen efter ankomsten och visade kadetterna ett vackert och efterföljansvärdt exemel på. hjertlig rättframhet och nordisk gästfrihet. Ofverste Nauckhoff inbjöd befälet på en sexa tiillsammans med sitt regementes officerskår. Stadem gaf bal, under presidium af borgmästaren, och löjtnant Lindberg, broder till platsmajoren i Göteborg, uppbjöd med bästa framgång allt för att göra kårens uppehåll i den lilla vackra och gästfria staden trefligt. Vid afresan från Alingsås helsades kadetterna med ett regn af blomsterbuketter. — Kopparinvägningen i Falun. Juni månads nvägning af koppar vid härvarande kronovåg ugjorde 1.446 ctnr 36 skålpd råkoppar och 255 ctir 92 skålpd garkoppar från flamugn, allt af stogrufvemalm. — Från Norrbotten. 1 Norrbottenskuriren skrifves den 6 Juli: Vårsådden i de nordliga kustlandssocknarne afslutades den 9 Juni. Derifrån klagas, att vär derleken under hela våren varit kall och bläsig, hvaraff årsväxten mycket lidit; foderbristen är stor och betet mageit. Deremot tyckes sjöfarten deerstädes vara särdeles liflig. I Kalix hade redan den 21 Juni 18 fartyg blifvit lastade och i Råmeå 2. Vårfloden i elfvar, åar och bäckar har varit mindre, än vanligt, vattenståndet lägre, än någonsin i mannaminne, hvadan flottningen gått illa. Penningbristen lärer vara öfvermåttan stor. Alla befinna sig i största penningförlägenhet. Executiva penningindrifningen är oerhörd: men när det i mät tagna skall å auktion försäljas. finnes ingen inropare, enär litet hvar känner sig sakna förmåga att betala, synnerliast som intet anstånd dermed kan beviljas. riset å trävike är öfver höfvan lågt, och det finnes icke en gång köpare till sådant virke, som vilja betala stubböre — och flottningskostnaderna. Till följd af den kalla och stormiga våren har äfven fisket utfallit ogynnsamt. — Helsotillståndet deremaot lärer vara godt. Från Arvidsjaur höres samma klagan i afseende på årsväxten. Man motser med bekymmer ännu ett oår. — Skeppet William Nelsons brand. Det franska posifartyget Lafayette, sam räddade en del af passagerarne på det å öppna hafvet uppbrunna amerikanska skeppet William Nelson, ankom den 6 Juli på aftonen tili Havre. Dessa olyckliges ankomst framkallede en stor rörelse i staden. Från alla håll erbjöd man dem hjelp. Enligt de räddades berättelser var det ett fruktansvärdt skådespel, då hela skeppet — elden hade oripit omkring sig med blixtens hastighet — plötsligt stod i full låga och öfver 400 lyckliga, som funno sia död antingen i elien eller vattnet, uppfyllde luften med hjertslitande ångestrop. De olyckliga passagerarne voro nästan alla emigranter, som ämnade begifva sig till Newyork. En af dem hade först räddat sina barn och samm derefter tillbaka till det brinnande skeppet för utt hemta sin hustru. Han fattar uti henne, störtar sig med henne i vattnet, och det lyckas honom att förena moder och barn. Hela familjen var räddad. En hustru hade gripit fast i en matros, i den tron att det var hennes man. Matrosen samm till en af båtarne, hvarest han upptogs med sin börda. Man kan lätt tänka sig den unga hustruns — hon var nyligen gift — förskräckelse och smärta, då hon upptäckte sitt missag. Hon var nära förtviflan och man måste qvarhålla henne med våld, för att hon icke skulle störta sig tillbaka i hafvet. Dylika och andra scener förekommo i massa. — Kaptenens på Lafayette, Bocanls, berättelse om denna stora olycka har följande lydelse: Tisdagen den 27 rapporterade till mig vakthafvande officern, att han på långt afståad sett :venne båtar, som tycktes vara uppiyllda af nenniskor. Genast öfvertog jag befälet och styrde i riktning mot båtarne. Änkommen till lem, lät jag stoppa maskinen och tog 24 män och 6 qvinnor ombord. Då kaptenen på skeppet befann sig bland dessa olyckliga, förde jag ionom till min kajuta, hvarest han lemnade mig det sorgliga meddelandet af följande hjertlitande olyckshändelse: Jag är amerikanare och heter John Levi. Jag förde befälet öfver ett vackert newyorker-skep , William Nelson, if 1039 tons drägtighet och med 30 mans be