Aftonbladet – 12 juli 1865, sida 2

HIDDEN a JUTINELG AUVTORATBR 65 UC ISANSEeSt IPSER eftermiddagen med dess sammansättande. TRETTONDE KAPITLET. Det ensamma huset. Om man följer vägen från Buenos Ayres till San Isidro, kommer man, ungefär tre mil från staden, till ett ställe kalladt Los Olivos, der ännu fyratio eller femtio oliveträd återstå af den skog, hvaraf stället fått sitt namn. Från en liten höjd till venster om vägen har man vid Los Olivos utsigt öfver den breda floden, den vidsträckta höjden och San Isidros höga backar. Men det, som vid tiden för vår berättelse här var af största intresse, var ett litet, ensamt och förfallet hus, som låg på en backe nära floden, till höger om vägen. Det tillhörde sedan äldsta tider familjen Pelliza, och kallades allmänt det ensamma huset. Det var nu öfvergifvet och hotade att falla i ruin. Sydvestvinden, som vintern 1840 anställde sådana förödelser, skulle visst helt och hället förstört det ensamma huset, om det ej i början af Augusti samma år blifvit iståndsatt och, som genom en förtrollning, till det inre helt och hållet förändradt, medan det yttre fick så mycket som möjligt bibehålla sitt förfallna utseende. Hvem ordnade arbetet? Hvem lät utföra det? Hvem skulle bo i det ensamma huset? Ingen visste det, ingen frågade efter det, af det enkla skäl att både federalister och unitarier nu hade långt vigtigare saker att tänka på. Emellertid är det ganska visst att inom tre dagar voro rummen väl tapetserade och panelade, golf inlagda, fönster isatta och nya lås för alla dörrar. De få och små rummen voro snart enkelt men prydligt möblerade och ugglans skarpa skri efterträddes af i förgyllda burar inneslutna fåglars gånger. Klöcken var ungelär half niv på aftonen