Aftonbladet – 12 juli 1865, sida 2

Gaete svarade ej. Ni är somnambul, och ert öde är att dö i detta tillstånd i samma stund som ni tillfogar de personer ni nu tror er se, något ondt.? Ja?, sade don Candido, ?ni är somnambul, och ni skall dö som sådan, en förfärlig, grym och plågsam död, den dag då ni vägar ens tänka på att skada de aktningsvärda personer, som ni ämnat förfölja. Guds rättvisa sväfvar öfver ert hufvud.? Gaete hörde dem knappast. En ny spasmodisk ryckning öfvertygade Daniel att denne usling hotades afen slagattack, hvarföre han hastigt upplöste bandet som ryckte hans bröst, gaf don Candido ett tecken att följa sig och gick sakta ut. Gaete hörde ej när de gingo. Dofia Marcellina och Gertruidis hade vid dörren till salen lyssnat till hela samtalet och kunde knappt tala för skratt. Dofia Marcellina?, sade Daniel då de kommmit ut i förstugan, ert snille uppfattar genast huru denna scen skall fortsättas.? Ja, ja; Orestes dröm eller Didos dröm om Sikeus?? Alldeles så; han har drömt alltsammans. Gertruditas, detta är för er?, sade Daniel och stack en sedel af betydligt värde i handen på den förträffliga tantens systerdotter. Tantens egen hand inneslöt en dylik sedel, innan Daniel och hans följeslagare åter stodo på gatan Cochabamba. Fyra timmar sednare var en barberare sysselsatt att raka håret af hans högvördig het Gaete, som ej kände huru fyra dussin blodiglar girigt-sögo blod från hans tinninsar och bakom hans öron. Fyra dagar sednare förklarade hans excellens guvernörens lifmedikus och doktor Cordero att de ej onde ansvara för den federala predikanlens dyrbara lif. Emeilertid var Daniel befriad från en förföljelse, som hotade honom just då han behöfde hvarje ögonblicks lugn för sitt land, sina vänners och sin fästmös säkerhet. Samma sftön skickade han dessuttm Aden