Aftonbladet – 12 juli 1865, sida 2

han sökte, hvilket ej var något annat än det stora kattunstäcket på dofta Marcellinas ofantliga säng, der hon nyss hvilat. Daniel tog täcket och gaf don Candido ena hörnet deraf, hvarjemte han lät honom förstå att han skulle vrida det åt höger, medan Daniel vred det åt motsatt håll. Don Candido trodde på fullt allvar att det var fråga om att sammanvrida ett rep för att hänga hans högvördighet, och huru mycket han än fruktade sin fiende, stelnade blodet i hans ådror vid tanken på ett mord. Daniel, som anade detta, smålog och gick mot sängkammardörren med ena ändan af det hopvridna täcket i handen, såg på don Candido och lade fingret på munnen. De skarpa, snöflande ljud, hvarmed herr p8storns andedrägt banade sig väg ur hans lungor, öfvertygade dock Daniel att man kunde närma sig honom utan någon öfverdrifven försigtighet, och han inträde tillika med don Candido. Daniel öppnade äfven här en fönsterlucka och upptäckte snart den vördige pastorn, utsträckt på en tältsäng, sofvande, med öppen mun; han var i skjortärmarnej och en filt låg utbredd öfver nedra delen af krop. pen. Han sof tungt och snarkade lförfär ligt. Daniel tog en stol och ställde den nära hutvudgärden mellan sängen och väg. gen och gaf don Candido tecken att sätta sig der, hvilket tecken denne mekaniskt åtlydde. Derpå gaf han don Candido båda ändarne af det sammanvridna täcket och tecknade åt honom att räcka den ena under tältsängen till Daniel, som på det sättet inom tio sekunder hade bundit hans hög ördighet, federationens öfverste prest, så fast vid sängen att han ej sunde röra sig. Eiter denna operation tillslöt han åter fönsterluckan och lemnade den endast så mycket öppen att man vid den sparsamme dagern nätt och jemnt kunde urskilja före målen. Derpå gaf han en af sina pistole åt don Candido, som med darrande hand mottog den, hviskatte hönöm i örat att eF