Nej, låt oss gå ut, svarade läraren och sökte qvarhålla Daniel i förstugan. Dennt tog emellertid don Candidos arm och förd honom artigt in i salongen. Daniel!? Vet ni, seftor, att ert sätt att uttala mit namn och se på mig, förskräcker mig verk ligen.? ?Duaniel, vi äro förlorade!? Icke ännu.? Men vi skola blifva det.? ?Det är möjligt.? Och är det icke du som beredt oss de ogudaktiga, olycksdigra och grufliga öd: som skall krossa 0ss7?7 ?Det kan väl hända.? Och vet du hvad detta öde är?? ?Nej.? Men säger dig ej ditt samvete något? ?Nej, icke det minsta.? Duniel!? ?Sefior, jag är vid godt lynne, i efter middag, men ni tyckes vilja förjaga det.? Vid godt lynne, då öfver ditt hufvud och hvad som är värre, öfver mitt hufvud sväfvar den svarta dödsgudinnans blodig: lig 27 Detta förjagar icke mitt goda lynne, mer att ni icke tydligt och klart säger mig hva ni menar, kan göra det, ty jag vet att n skall behöfva en halftimma till alla era fra ser och omsägningar.? Nej, jag skall vara kort, snabb, hastif i mitt tal. Börja då.? YDu vet att jag är privatsekreterare ho utrikesminietern numera tillförordnade gu vernören.? 7Det vet jag visst.? 7Jog går dit hvarje morgon och afskrif ver allt hvad som gifves mig att kopiera ehuru väl det kos:ar mig mycken möda Ty jag skall säga dig att en god stil, e vacker handstil, tillhör endast ungdomsåren eller rättare sagdt den trettioårige mannen ty efter denna ålder än Isen mera orolig Qksom synen Evagare fingrarne mindr