Pastor Gactes siesta. På den för don Candido så olyckliga dag. då hans försök att emigrera slog så illa ut, och i det ögonbliex, då ban med stöflor och byxor drypande af vatten, uppvädde Duniels hus, hade den sednare just följt utom porten presidenten i Folkets, reformsällskop — öf erste Salomon, 80: nysa gjort honom besök. Folkets sällskap skulle nemligen uppvakta lagarnes ryktbare återstållare med en adress, hvsari dess medlemmar ånyo erbjödo honom sitt lif, sin ära och sin heder, under den förfärliga krisis som de smutsiga, vämjeliga, förrädiska unitarierna framkallat. Daniel erbjöd sig genast att skrifva denna adress med en värma och federalistisk vältalighet, som alldeles hänryckte presidenten; adressen skulle blitva tlärdig till dagen derpå. Och viss om att genom underiecknandet af detta dokument, skafla sig ryktbarhet för evårdliga tider, tog öfverste Balomon afsked af sin unge vän, inom gig besluten att med lif, ära och gods belöna detta mönster för den renaste tederalism. Knappast bade han gått förrän tillförordnade guvernörens, privatsekreterare infann sig. ?Daniel!? utropade denne och grep sin fordne lärjunge bårdt i armen. : Lt Ösd gå hu, mula käre Irust.