, Kyrkan, som blef färdig 1737, kunde i ar I kuelktoniskt hänseende visst ej räknas til de prydligare eller j-mföras med flera an Idra domkyrkor i riket, men den tog sig ganska väl ut från den höjd den intager förhållande till sjelfva staden. Oaktadt flera hus omkring kyrkan icke voro antända, fattade elden, till följd a den starka hettan, omkring klockan 7 på altonen i tornet, som är 60 å 70 fot högt så väl insom utvändigt beklädt med plåt och gick vidare utefter kyrkans takås. Mel lan takäsen och kyrkans hvalf var en vin af trä, som helt och hållet brunnit upp. På den sida af kyrkan der tornet står, sei man de flesta spår af förödelsen. Kyrko dörrarne äro alldeles uppbrända och i hvalf. taket på vapenhuset ser man en det af en af de från tornet nedfallna klockorna titta iram. Sjelfra hufvudingången till templet är nu igenmurad för att hindra allmänheten inträda och förekomma olyckor, som möjligen kunde inträffa, då man naturligtvis ej känne:, huruvida kyrkans hvalf är oskadadt förrän undersökning blifvit gjord. Sävidt man vet, är orgelverket och det inre af kyrkan i sitt fordna skick. Derigenom att stockar, vid hvilka kronor voro rästade, uppbrunnit på vinden, hafvu några uf dessa kyrkans prydnader ramlåt ned. Underligt är att orgelverket, som ligger under tornet, ej skadats genom de nedstörtade klockorna. Det lär i denna stund nnu brinna i tornet och ingen har vågat att gå högre upp än till första afsatsen. Gar man nu Kungsgatan vidare, så stannar man stum af häpnad och betraktar denna sko, af öde stående skorstenar, hemska vålnader, fasansfulla påminnel-er från en försvunnen lycklig tid. Här ser man ett hvalf, der åter nakna skorstenar och vid dessa i en eller alla våningar, liksom i luften hängande, kakelugnar. Man fruktar under vandringen att dessa gröna, hvita eller gula värmeapparater jemte skorstenarne skola rasa ned (flera halva älven rasat), och för åkande är det rentaf lifsfarligt att järdus emellan dessa svigtande pelare. På cator och torg ligga enorma qvantiteter ar Jern och skrot kringspridda, man kan endast m.d möda komma fram utan att skada sig och allraminst bör något lejon med blankläderskor här välja sin promenad. På ett ställe träftar man ett helt upplag af förbrända spikar m. m., lemningar efter en jernkramhandel, på ett annat hela rader af giasskifvor, som fordom voro smakfullt uppställda i en glasbod, under det här och der framskymta en Bolinder-pis, förbrända kreatur, nögra grytor, kassakistor, gasrör 0. 8. v. Vid mörker ser man ännu tydligt lågor uch om dagen huru det ryker öfverallt: hvart man gär osar det braudrök. Härigenom sprides en olantlig hetta och detta i förening med en under några davar rädande stark värme gör att en rond omkring staden är ganska besvärlig. Elden utbröt i östra qvarteret mellan Pumpkälleoch Södra gatorna n:r 150 och 151 klockan !2 12 i söndag förmiddags. Medan detta qvarter brann spred sig elden öfver Pumpkällegatan till qvarteret norr om deuna gata och utbredde sig derifrån åt Tingvallagatan till handlandena Bergs och Hages hus samt frimurarelogen. Nu gick elien älven samtidigt veste:ut, längs efter de först omnämda gatorna och bildade snart ett fullkomligt eldbaf. Så snart elden fattut i irimurarelogeu, sökte man att skydda det midt emot liggande landskontoret,hvilket utgjorde den del af residenset, som läg närmast trimurarelogen. Braudsegeluppsuttes utefter hela landskontoret, men vatun, sprutor och tillräckligt manskap saknades, så att det ej vidare var möjligt att rädda den öfriga delen af residenset. Dewua fattade hasugt eld, emedun vinden läg rakt på landskoutorets flygel, och nu rasade elden Iram på denna sida at torget med orkanens hålighet. Som bekaut är, skulle Persmessomarknuden börja den 4 Juli och stånd voro uppresta på tvrget, ehuru få at de ännu voro försedda med varor. Mun insåg genast alt stånden borde rilvas ned och föras bort, men vare sig att ingen ville taga itu med deta arbete eller t.lräckliga kraiter ej funnos, nog af, de bletvo stäende och ant ndes naturligtvis snart. Dessa betordrade elde..s spridning åt andra sidan at torget, der rådstugan och Nygrenska huset voro belägna. Ar rädstpgan äterstår norra sidan, der banken hade sitt kassahvalf, samt sjeltva stommen. Man kan föreställa sig hvilken hetta det skulle blifva på ett å alla sidor. omslutet torg, något miudre än !orrmalms torg, med 4 rader uf marknadsstånd, hvilka alla etter hand antändes och med brinnande hus på alla sidor! Här var menskig makt fåräng, törvirringen blef allmän, det hemska elementet framvältrade med la: vinens lart, brist på vatten och redskap — modet svek, man började föctvifla och insåg svårigheten, ja omöjligheten att längre hämma elden; mänga stannade visserligen på sin post för att hjelpa till och krafterna sparades icke, under det andra skyndade aut rädda sina familjer och tillhörigheter. De funnos, sor tre till fyra gånger sat sma saker i säkerhet och ånyo hastat till eldsläckningen, men aterigen måste vända tillbaka för att rädda sina egna husgeräd. Det som, sedan elden börjat vid torget, var vigtigast att rädda var Vestra bron. Så snart elden väl gripit i det härinvid belägna tryckeriet, insåg man den lara, hvari brun svälvade. Man Jyckades få fatt i en spruta, visserligen med skadadt strålrör, men med riklig vattentillgång, och hvilken förträffligt bidrog att skydda bron. Hade lenna brunnit upp, så torde det vara svårt