ville ha en man som älskade mig ända till vansinne; en man, som vroe ung, snilrik, manlig — som ej ett ögonoick kunde lemnreb mig.t Sefiora, nu äro vi straxt framme, sade Daniel, som märkte att hans följeslagarinna började gå allt långsammare. Ja, kom in, så skall ni få höra några af mina verser. Förlåt, sefiora, men . tMen ni anser det ej löna mödan ? Det är mycket sent, seiora.? — Nej, nej, Rivera kommer icke så snart hem.5 Ursäkta mig Merceditas, men det är omöjligt. SÄ hjo, kom bara. Man var vu vid husets port. En annan dag4, sade Daniel halft förtviflad; fman väntar mig derhemma. sÅr det något möte? Nej. sedlora. Ar det en qvinna som väntar er? Nej, nej, seiiora.s tcSvär mig det. tJag ger er mitt hedersord derpå. Nåväl, kom då in.4 4Jag kan icke, sefiora, jag försäkrar er det. sOtacksamme ! Daniel bultade på porten alldeles ursinnigt i hopp att blifva befriad ur sin kinkiga belägenhet genom en tredje persons ankomst. Men vill ni verkligen ej komma in? Bryr ni er ej om att läsa mina mmoirer? Jag skall komma en annan dug, sefiora. Godt. Kom då i morgon. eJag skall försöka.? Hör på, det är en stekt gås derinne som Rivera tänkte få till svopt; låt oss äta upp den. Sefiora, jag äter aldrig något om aftonen. Nåväl, i morgon då! SKanhända. Godt, jag skall söka ut de intressantaste kapitlen i mina memoirer.2