skratta och kom glutligen bem, sedan vi spatserat omkring en hel timma med Rivera i hälarne. Men nu kom det bästa af historien. Han skrek så länge han orkade, men slutligen måste han taga saken med godo; föll på knä, kysste min haod och sedan...... Sedan blef frid sluten såsom sig bör mellan goda makar4, sade Daniel, ötvertygad att det bästa han kunde göra, var att taga saken lugnt, hvarigenom han också hoppades lugna den originella damen, af hela Rosas slägt den besynnerligaste, men den minst farliga, och mest godhjertade. ?Visst icke! svarade Mercedes. Sedan fick han gå och lägga sig i sitt rum.? Ah! ni har då ert rum för er?? ?Ja, sedan mer än två år. Det är för att förarga honom. Jag lider rysligt af ensamheten, men jag ger icke med mig. Ty ser ni, jag är en qvinna med starka passioner. Min fantasi är som en vulkan; men jag har aldrig funnit någon som förstått mig ! Men, sefiora, er man?? Min man! Min man! Finns det någonting odrägligare än en man?? Ar det möjligt? Ingen kan vara så prosaisk, så materiel.? sAhls ?Han förstår mig aldrig.? Jaså! Dessutom är Rivera en narr liksom alla lärda. O! Om han vore skali, konstnär, en ung man med varma känslor! Ahl! Ja, då! -Oh, jag är olycklig, mycket olycklig! Jag, hvars hjerta liknar en vu!kan, i hvars äjup ella kärlekens hemligheier bränna! Det är sannt; det är en olycka utt vara som ni, Merceditas. Ja, det säger jag honom också alla dagar midt i ansigtet.? . sHvem?? Rivera, förstås.? : BSäger ni till honom hvad ni sagt til mig?