—— — Falskt mynt I Westervik har en dansk riksbanksdaler af tenn nyligen blilvit utprånglad. Slaoten är, säger stadens tidning, ej illa gjord och kan tillsammans med andra i hast lätt halka med utan att observeras, men vid närmare påseende upptäcker man strax dess underhaltighet såväl hvad gravyren beträffar som isynnerhet färgen, hvitken är blåaktig. Prägeln å det ertappade falska myatet bär Fredrik VII:s bild. — Hagaparken. Man läser i Dagens Nyheter: Kanalerna i Hagaparken äro nu igenfyllda och planerade, och gräset växer frodigt der förut en dyig kanalbotten bortskämde den fagra parken. Der stränderna blitvit torrlagda genom Brunnsvikens sänkning börja de, i förstone nakna och brungiå, nu att antaga den öfriga Hagaparkens yppigt gröna färgton. Sedan någon tid finnes i parken en fullständig schweitzerirörelse. Straxt innanför Haga grindar, till venster. står ett af de trofasta stånden, om Gustaf III tillåtit att uppsättas för servering af finare spirimosa. Anlöggaren af dem var prinsessan Sofia Albertinas hofkonditor Sundberg (farbroder till nu lefvande konditor Sundberg vi Jerntorget och på Bellmansro). Det var en ftöretagsam man. Han hade ett konditori vid Drottninggatan (n:r 16) och ett annat i prinsessans palats (nu prins Oscars). Dessutom lörvärtvade wan sig tillåtelse att upprätta tre stånd på allmänna förlustelseplatser. Det ena blef det som nu står till höger om Djurgårdsslätten. Det andra är det som ännu star på sluttningen till höger om vägen nästan midt emot Sinshof. Det tredje förlade han i Haga. Detta sistnämnda öfvergick genom hans slägt till äldermannen Wibom. som i många år disponerade det, utan att sjelf hålla rörelser der. Under hela denna tid och alltifrån Carl XI:s regering fick der ej serveras punsch, konjak och dylik till konditurie hörande spirituosa, men nu, då ståndet innehafves af kvnditor Hagström, är det ett komplett litet schweitzeri i bästa ordning. — Stockholms sparbanker. Rörelsen under Juni månad utvisas st följande tablå. Stockholms stads: Insättningar i 2674 poster.. Uttagningar i 693 Ko oe Således mera insatt än uttaget Stockholms läns: Insättningar i 502 poster... Uttagningar.. ee Således mera insatt ;3: 67. Inalles mera insatt än uttaget.. rdr 22.677: 82. — Husförsäljning. Å stadens auktionskammare försåldes i går genom exekutiv auktion byggmästaren C. M. Anderssons konkursmassas egendom, n:r 33 qvarteret Moraset och Adolf Fredriks församling, saluvärderad till 85,000 rdr och intecknad till 33.000 rdr rm:, samt inropades af handlanden F. Lindström för en summa af 25.000 rår. För kort tid sedan försåldes äfven genom exekutiv auktion härstädes byggmästaren A. O. Källströmsi Adolf Fredriks församling, jvarteret Träsket, under n:r 10 vid Luntmakaregatan belägna fastighet, brandiörsäkrad till 42.000 rdr samt lika saluvärderad, och imropades den af hr ÅA. F. Schönhult för en summa af 29,600 idr, — Sagoäfventyr. I Dalpilen läses följande berättelse: Från f. d. riksdagsmannen Liss Lars Olsson i Leksand hafva vi emottagit nedanstående, såsom Lars Olsson försäkrar, med sanna förhällandet fullt öfverensstämmande berättelse om ett af hans son Anders nyhgen iråkadt ätventyr med en stor orm. Den af Anders Larsson, som är 21 är gammal, afgiina berättelsen om förloppet är af följande lydelse: För någon tid sedan företog jag på uppdrag af min fader en resa till Transtrand. Då jag under ditfärden kom in i ett s. k. änge, hvilket genomstrykes af vestra landsvägen norr om Siljan och är beläget på Solle:öskogen nära intill Leåisands rägräns, varsnade jag invid en sammanlagd hög af torra enbuskar et mörkt föremål som rörde sig i gräset. Nyfiken att få veta hvad det kunde vara, steg jag ur åkdonet och skaffade mig i bast en käpp, hvarefter jag närmade mig rishögen och stack käppen i densamma; då jag det oaktadt icke såg til något, förmodade Jag att det trån vägen varsnade föremålet egentligen var en större samling ormar, som i högen hade sitt tillhall. Jag föll nu på det rådet att sätta eld på rishögen. Sedan det torra enriset blitvit antändt och lågan flammat en stund, såg jag till min häpnad att en stor orm plötsligt stack upp hutvudet midt i elden och med ett starkt hväsande började slå omkring sig så häftigt att både eld och rishög kastades vida omkring, hvarefter han, med elden brinnande i den å ryggen befintliga långa manen, ställde vägen i riktning ned mot Siljan, och det med sådan häfvighet att eld och gvistor rasade af honom i gräset. Jag förmodade emellertid avt djuret till följd af brännskadan snart skulle blifva oförmöget att röra sig, hvarför jag, efter att haiva utbytt min käpp mot en stadig stor, sakta följde efter. Men jag hade icke kommit långt, förrän jag märkte att ormen vändt om och i brusande fart kom emot mig. Den enaa utsigt jag hade till räddning undan det rasande djuret var att taga till benen. Under det jag utan att se mig tillbaka sprang af alla krafter framät, hörde jag till min ängslan huru ormen mer och mer närmade sig mig. Det gälide derför att faua ett raskt beslut. Hastigt bröt jag i rät vinkel den riktning jag innehade, ställande mina steg mot en stor björk, vid hvilken jag fattade stånd, fullt beredd på en strid på ht och död. Den ohyggligt hväsande ormen var i h:ck och häl efter nug; men i samma ögonblick jag nådde björken, vände jag mig hastigt om och riktade emot honom ett slag, hviket, törnande mot en sten, så eftertryckligt träffade djuret, att det nära nog gick tvärt af, ett stycke nedanom hufvudet. Odjuret, som under hela tiden utspytt en vämjeligt luktande vätska, till utseendet liknande sur mjölk, befanns vara 11 fot långt samt så tjockt som en vanlig svart qvartersbutelj. Förutom med den redan omnämnda manen var ormen försedd med långa nedåt ögonen hängande öron. Sedan jag nu lyckats döda ormen, släpade jag honom till de ännu brinnande qvarlefvorna af rishögen, hvari jag kastade honom. Jag hopsamlade derefter de kringspridda enEAA ————— A ! ROR RR RAN