ville dricka hvarje afton vid de fester, hvars drottning skulle vara Manuella, detta stackars ofler för en faders galna äregirighet. Dessutom hade sällskapet uttömt sin entusiasm och längtade hem för att der få heskrifva de leende blickar och de ord, hvarmed gofia Manuelita Rosas y Ezeurra hade hedrat dem. Också hade Daniel knappt hunnit vända sig till Mercedes, medan Manuella talade vid Muarifios hustru, förrän hela sällskapet bröt upp och kom, den ena efter den andra att toga afsked af guvernörens dotter och säga henne någon aurtighet. Den ene svor att dö för henne och hennes far; den andre erbjöd henne ett hutvud, den tredje några öron, den tjerde några af de vilda unitariskornas hårflätar — alltsammans när den stora federalistiska hämndedagen skulle komma.