?Jag skal! taga emot henne ensam .. men, nej, jag har ej så mycken frihet att jag får vara nsam när jag vill.? ?Dessutom vill hon ej visa sig ute nu; hon fruktar att men skall förolämpa henne, alltsedan man företagit polisuudersökning 1 hexnes hus.? Men det är oerhördt!? Också har hon för någon tid lemnat sitt vackra landthus i Barracas; men oaktadt hon lefver ytterst stilla och indraget, kan bon ej vara säker på ett ögonblicks fred.? PJ, den armal!? Ni skulle dock kunna göra henne en stor tjenst, s-fiorita.? Jag? Tala bloit, sefior Bello.? Om ni ville skrifva benne till, så kunde hon visa ert bref åt dem, som komma utan order från guvernören och oroa henne.? Och skulle någon våga göra det, utan min fars befallning? Man har redan gjort det, sefiorita. Godt. Jag skall skrifva redan i morgon. tJag vågar påminna er, sefiorita, att i detta bref lägga mycken vigt på att en och hvar må akta sig för att begagna general Rosas namn och federationen till läckmantel för brott och orättvisor. Godt, godt, jag förstår, sade Manuella strålande af glädje öfver att sålunda få förödmjuka den oerhörda egenkärleken hos lem som tröttade och plågade henne. SMent, illade hon, Cvårt samtal, som gjort mig så mycket nöje, börjar väcka uppmärksamhet 103 alla dessa menniskor, som jag måste mottaga utan ait utmärka någon, för att yda min fars befallning. Era önskningar äro befsllningar för mig, efiorita. Men vi lofvar mig ju att ej slömma brefvet?? Visst icke; i morgon skall ni få det. Godt. Jag teckar er.? Manuella hade ej bedragit sig. Detlångrariga samtalet med Daniel hade hos de jtriga uppväckt törsten efter någon droppa tur den federala fröjdebägaren, hvarur de