bt depositbankerna att nedflytta strecket, så tlsluia de med att -kada sparbankerna. Vilje tl deremot spurbaukerna belas:a sig med klump summor, så störes deras lugna och pa. nsv46 I verksamhet och de sjelfva törvandlas frår I välgörande anstalter ull sä beskoffade pen Inivgeinstitutioner af hermatroditnatur, sl I hvilka man mäste begära ungefarhgen lik. jartede garantier med dem, som genom Jag redan blifvit älagda deposisbavkerna. Om de deremot begge forttarande ullätas for I blifva hvad de ar ålder varit, så stodja de hvarandra 1 det gemensamma strätvundel att uppsamla och fruktbargöra siörre och mindre besparinzar. Bemödandet ait fram: kalla täflan mellan sparbankerna och depositbankerna är icke nägon lyckhg tanke. Vära anmärkningar emot den del af det nya banktörslaget, som innebär att hela lånerörelsen uteslutande atser jordbrukets och industriens behof, och att detta försök att utesluta handeln från en bank företallit oss särdeles egendomlig, har D. A. velat tyda på det sätt, att vi skulle hafva klandrui ätskilliga landtmäns sätt att spekulera och drifva affärer endast derföre av sådant skulle göra inträng på köpmännens i städerna verksamhet. Vi hatva icke uppmärksammat lundtbrukaresi Ö tergötland spekulatiousverksamhet af annan orsak än att den påtagligen misslyckats och varit en af hutvudanledoingarne till förlägenvheten i orten. Vi aro så uppriktiga vänuer af frihandeln att vi glädja oss åt hvarje affärsverksamhet som lyckas, hvaremot vi beklaga ett hufvudlöst tillvägagående, som medför egen och andras ruin. Om således den som eger förmåga att sköta ett jordbruk försummar detta för att drifva spekulationsaffärer, så tro vi oss göra väl uti att påminna om att endast de företag kunna päräkna framgång, som med sakkunskap otföras. Uti denna erinran ligger ingen ästundan att begränsa friheten, utan blott en antydning aw genom den fria täflan har möjligheten att utan insigter och ertarenhet dritva handel blifvit omöjliggjord. På tvenne särskilda ställen upptages till besvarande vår erinran emot olawphgheten af att i bolagsordningen tillförsäkra banklottegare företräde vid utlåningen. Det är tlera år sedan man i rikets ständers bank, hvilken institution dock räknar riksstånden såsom sna principaler, upphörde att utlåna penvingar efter stånd och klasser och i stället ordnade utlåningen efter lånens besksffenhet. Man päminne sig att i det uu föreliggande förstaget till ny bank i Östergötland skulle egentligen såsom låntagare iå anmäla sig jordbrukare och industriidkare samt en alldeles ny klass: banklotegare, Vi halva redan framhållit huru kortsynt det är att söka inskränka länerörelsen ull sådana näringsgrenar hvilka eudast undontagsvis komma i beröring med hvarandra annorledes, ån genom handelns benedling. Antölet affärspapper blifser i den bankens portfölj icke stort. Att tillförsäkra bankdelegaren förmänsrätt vid läns erhållsude, är och förblir olämphgt .och dessutom i hög grad ogrannlaga. D. A., med sin vanliga metod att tora diskussion, yttrar: läran ?derom att en bankdelegare icke skulle jå lån i samma bank i hvilken hun sjell är delegare, är i sunning så ny att Attobladet ejorde väl uti, om det ville närmrre upplysa sina läsare om de nya bankteorier hvarpå man vill grunda ett sådant, mot all hittills vanlig prexis stridande pästående?. Vära läsare behötva ingen upplysning i denna sak, ty de inse lätt aw då vi förklarat det vara i hg grad olämplist att bankbolags reglor intaga en bestämmelse som företrädesvis tiljörsakrade lottegare i barken, framför andra, rättiyhet till lans erhållande, så ar det en väseutlig skilnad emellan denna vår anmärknivg och det förbud som D. A. vill tilläsga oss att halva öuskat för ottegare att i likhet n.ed sndra anmäla si såsom läntagare i banken. Denna volt at D. ÅA. var nog klumpig och sannolikt är att D. A. uteslutande grundar sir förhboppn.ng tt i dylika finter lyckas, på den omstänlighet att det stora flertalet ar D. A:s läare skola så bedöivas at D. A. dundrande ngresser, att deras fattuingslörmåga ansenigen förringas. Dä D. A., som sagdt är ,egnat våra erinrinsar 2:ne artiklar, skola vi visa samma uppnärksmbhet tillbaka, genom att i en iölande artikel bemöta några puukter i D. A:s pus, hvilka ej nu blitvit vidrörda. —— 2