Ut ER Idet större kapitalet, hvars förvaltande medför mindre besvär och, i följd deraf, större Ihgt att sparbaukerna mottaga betydligare belopp å sparbanksbok. Vi kunna i sanIrelse, har deremot en sådan mängd presvänaude förluster. Försluget att nedsätta minimibeloppet på depositioner från 100 till 10 rdr iörklrade vi vara att intränga ivom kretsen af spurbankernas gagnande verksamhet och fråntaga dem möjhgheten att existera. Säsom prof på vär vedersakares bevis-föringssätt ätergilva vi följande: Huru kan väl A. B. nemligen tänka sig att sparbanksinsättarne skulle vara nog dåraktiga art, mot den lägre depositränta som de enskilda bankerna mäste bestamma för så små depositioner som 10 rdr och lör hvilka i alla fall uppsägningsuden för kapitalets återbekommande måste blifoa längre än den inom sparbanken vunhga af 8 dagar, i massa uttaga sina i sparbankerna insalta små kapitaler för att placera dem i privatbavkerna? Vi åter äro af den åsigt, att om någon gång en sparbanksinsättare föredruger den lägre depositionsränta och deu längre uppsägvingstid, som en enskild bank erbjuder frumför den högre ränta och kortare uppsägning som sparbunkerna lemno, så är dermed intet oudt skedt. Lät ; blott penning-innehafvaren ega frihet att välja den anstalt, för hvilken ban bar förtroende, och ändamölet att befrämja spar samhet skall i otrolig mån vinnas. AA. B:s Iförmenande, att det vore för att icke trådu sparbunkeruas verksamhet för nära, com de -Iflesta deposit-banker bestämt minsta depusitbeloppet till 100 rdr, förefaller rätt naift. Tror man väl att de hiuillsvarande deposit-ban bavkerna skulle afstätt ifrån att intränga på Yspärbankercas gebit?, om de hade trott sig hörsf skörda någon syunerlig pekuniär tördel?! Nej, å Jävgt sträcker sig sannerligen icke deras uppoffrande 0 gennytta. Deremot synes A. B. vilja åt dem uteslutande förvara räitigheten att taga om hand behållen vinst. A. B. anser uemligen olämpninvg ej nse hvari denna olägenhet består. Sparbankerna betinga sig ju alltid, eller kunna ätwinstone, enligt sina resp. reglementen, betinga sig längre uppsägningstid för de större summornas återbeialning och kunna ju alltid ställa sin utlåning få att, om de stora kapitalinsättningarne uppsägas, sparbanken af sina fordringsegare kun i rätt tid indrifva hvad som erfordras för att punktligt fullgöra sina egna förbindelser. En enskild bank, som har sedelutgitning och drif. ! ver kreditivsamt uppoch afskrifningsrösanta och oiörutsedda utgifter, att den wmindre kapitalisten ofta tvrde föredraga den säkerhet en väl organiser: d sparbank erbjuder honom att göra fruktbärande de nägra hundra eller tusen rdr, som utgöra hans hela förmögenhet, hellre än att anförtro dem . ät de mera spekulerande enski!da banker-) na. Men — i alla fall, låt det nu bero på hvars och ens eget omdöme att placeru si: a penningar, der han finner det för sig säkrast uch förmånligast. Lätom oss en gång för alla upphöra med detta förmwynderskap och detta reglementerande huru menniskorna böra klokast inrätta sin ekomomi! Lätom. oss blott bereda säkra och välgörande all-; männa anstalter för mottsgarne af deras besparingar! Ty här, om nägorstädes, gäller det i början af Altoblads-artikel åberopade ordspråket: Ju flere man, desto battre ycka.? Dett: stycke förtjenade mer än väl en pla:s under den bekanta rtubriken Huller om buller?. D. A,. antager att deposit.s bankerna måste bestämma lägre ränta för så små depositioner som 10 rår och mäste ? i hvarje fall förbehälla s:g längre uppsäg-! ningslid för kapitalets återbetalunde än spar: e bavkerna. Respektive. insättare skulle sä-q ledes balva att välja emellan: hos deposit-!d banken lägre ränta med längre uppsägnmings-!t ud, och hos sparbanken högre ränta och kortare uppsäguingstid. Biuiva anuorduin-Z arne sådana. uti Östergötlands nya jord-)b bruksbunk. då är sannerligen valet snart8 gjördt: men då är också hela projektet att! i den bhfvande depositbauken emotliaga säln små depositioner som 10 rdr helt eukelt on smula popularitetsjagt, och vi medgitva8B gerna utt under sädana förhållanden upp-2 kommer ingen farlig konkurrens med spar: 2 bankerna. Om nöägonsin det är gagnandel och nödvändigt atticke uti bolagsordninga: 8 intaga annat än hvad som till saken hörer, !) på år detta förevädesvis övskvärdt inom bankväsendets område. Der är frasmakeriet i! alldeles gagnlöst, ty hela problemet är yt-)1 erst ingeuting aunat än en räknefräga och n let lider väl intet tvifvel att den störa all-Jt mänbeten numera hunnit den. grad af upp-! ysn pg att enhvar förmår inse sin egen törS! 1el. Intagandet uti ett bankreglemente af!t sådana bestämmelser, hvilka man medgifver j 2 cke torde komma att viana nägon tillämp. ui ning, bör sålunda aldrig ifrågasättas, ty hvad om är ölverflödigt, är oftast skadligt. Säsom en egendomlighet hosden värded örfattaren tillåta vi oss påpeka att hanrent! it förklarar sparbankerna vara säkrare än Mm lepositbankeraa och att på cenna grund bör e! let ej förmenas dem att emottaga tuseude-Tö als riksdaler af samma insävtare, eller med tt ord till obegränsadt belopp. Förhållan.!F et är likväl att for de uti depositbankerna se nsatta medel ansvara icke allenast bankernas å! ruodfond och reserviond utan äfven bank-)pi jelegarnues solidariska ansvarighet, hvaremot !E ör de hos eparbankerna insatta medel uan-)8i verigheten är sedan besparingsfonden medht: egits ganska obestämd, BSkätseln af enta ankinrättning är alltid sf stor vigt och isynre erhet i de fall när reserverna äro så svaga !a om hos de flesta sparbanker. Författar:n alar om spekulerande enskilda banker? här yftas tvifvelsutan derpå att en eller annan bi nekild bank öfvertagit räntebärande obli-3: ationer till betydligare belopp under för-de oppning att kupna desamma åter försälja. I ni leta är duek en fullkomlig bankmässig På erksomhet och vi halva 088 ingulunda be-! be ant nägon operation i denna riktning, som j 2 enligt inverkat. på bankernas salidirg. Vijun afva aldrig hört att någon enskild bank ke NR i avdra spekulationer, men deremot Se! 1) vär ledsnad. förnummit att en sparbanks.) Mt irektion för en del of sparbankens eyen fond de köpt jernvågsaktier, invilket förturinvssätt vi) rö