Av elnDvergs postkontoret. ITelegralen, sor Ifordom var stationerad i rådhuset, har n plats i en drängstuga uti biskopshuset oc har varit ytierst verksam, så sort och 8 mycket som möjligt. I onsdags voro 7 telegrammer inlemnade vid middagstide och expedierades med största skyndsam et Sparbauken, som bedref sin rörelse i dei s. k. Jernvågen vid vestra bron, har mi .Iflytiat in i mill Sundinz hus vid Hamnga tan. Tyvärr hatva under eldsvådan des räkenskaper för åren 1864—1865 bruuni upp, oaktad! de voro förvarade uti s. k brandfria -assakistor. De böcker, som låg ötverst och nederst, äro totalt förstörda. de deremat, som lågo i miaten, äro i full godt skick. Man har genom denna elds våda kommit till den erfarenheten, att de 8. k. brandfria kassakistorna icke skydde mot en eldsvåda af sädant omfång, som den hvilken nu öfvergätt Carlstad. Hvarje in. nehafvare af dyhka h r, vid deras uppbry. tande, endast påträffat mer eller mind e för. kolvade papper; och andra kistor, som man Iser här och der i ruinerna, äro alldeles förhrända, så att man kan på törhand vara viss på, att i dem ej återfinna något i dess ursprungliga form, Det är också naturligt. Hvad skulie väl finnas, som kunde trosa en sådan värme? Alt dessa kassakistor kucna uthärda elden af en eller annan famn ved, som man staplar omkring desamma och tänder på, det hafva vi sett, men utsätt dem för mera än tolf timmars ihållande hetta, så bliver resultatet annat. Detta icke sagdt för att förringa någon elkr några upplinnare, Den del at befolkningen, som icke flyttat till landet, bar sökt inrätta sig så godt sig göra låter. Vid Salttorget ligga magasiner, som intaga tvenne sidor at platsen. Här halva köpmansfamiljer slagit upp sina bopålar och man ser samma personer, som fordom sutto och tittade ut genom hvita franska fönsterglas, nu sticka ut sina hufvud genom magasinsgluggarne. Det störjsta obehaget hafva de inqvarterade här af de närgängna råttorna, eljest finna de sig rätt väl i sin olycks. Går man utom staden, så ser man ännu besynnerligare bostäder. Så finner man 1. ex en dörr till en utlusvind stå öppen. Ditupp bär vn ruskig trappa, vi kommn in, rummet, säsom det vu kallas, (är icke stort eller väl ombonadt, men man har tillräcklig plats och utanför stär en hel rad af vackra lindar och lönnar. Der bo blott t.ä fruntimmer. De sitta med stickstrumpan i hand och framför dem står den i sorg ock glädje oumbärliga kuffekoppen. Jag hör ej hvad de säga, men deras tankar synas vara upptagra af annat än eld och brand. När men går ölver Vestra bron, träffar man straxt på e:t vackert ställe, Woxnäs, tillhörigt general Malmborgs urfvingar. Här bor landshötdivgen och dessutom hafva flera fam ljer der fått. tak öfver buivudet. Lärgre bort ligger Sandbäcken. På sjeltva egendomen hatva sä mänga som möjligt blifvit inqvarterade och ätnjuta der, Som på andra ställen, den största omvårdnad. På ett under Sandbäcken lydande torp, beläget norr om herrgårdsbyggnaden, har en snickarefamilj slagit sig ned och midt emot i förstugan har man iuredt det tryckeri, på hvilkev Nya Wermlands-Tidningen utgilves. I några hus derifrån bor en kakelugnsma kare, som ej föreummat att sätta ut sin skylt, skrifven på papper. Alla gå framiiden modigt till mötes, alla vilja arbeta, och en befolkning, som gör detta, förtjenar väl den största uppmuntran. Jag såg ingen verkligt modfalld, hörde ingen klagan; deremot träffade jog många, som tyckte att de vaknat till nytt fir och att det just nu vore tid att åvägabringa något stort. Det förundrade mig mycket, att jag efter en sådan olyckshändelse icke såg en enda gå omkring och tigga eller begära någon hje!p i sin nöd, liksom det torde höra till säilsyntheterna att under eldsvådan ingen förmärktes i öfverlastadt tillstånd, oaktadt bränvin ej sakuades och var att få på krogarne, om icke på annat sätt, under pretext att rädda, såsom det brukas på vissa? ställen. Rö rande inqvarteringen är det för en åskådare! bvilkorligen mest omvexlande att gå omring och se de hushåll, som fått sig platser anvisade i tälten vid expositionsbyggnaden. Der råder ett ordentligt fältlif, fastän ruppen är något olik den man plägar finna vå lägerplatser. Utanför tälten Lega barn och leka, nägra skrika älven; husmodern agar maten, pigan häller på med tvätten, ul gär till som om de voro hemma i sitt us. Äfven en och annan företagsam peron har här etablerat rörelse. Vid ena änlan af tältgaten har en barberare öppnat ältskärsstuga, som här gör mera skäl för vamnet än fordom i staden. Hun har skicvat hustru och barn ut på landet, men sjelf tannat qvar. Mun rakas och klippes hka äl i deta tält som i Stockholm, kunder autas icke och manuen tyckes vara vid godt nod. Hvar och en, hvars yrke fådant medgiter, bar börjat på nytt och genom annonser imderrättas man hvar den eller den träffas. lnnonserna uppspikas på byporekshuset. )er bedjes om uppgift hvar den herrn eller run bor, ver står att läsa: Underteckvad,, C. bor tills vidare på Nya häktet?, ?Y. räffas alla dagar på Lazarettet? o. s. v. Jet räder minsann icke overksamhet, ingen igger armarne i kors. Som bevis härpå an äfven nämnas, att fru Möller, restaurarisen på frimurur: logen, som sjelf vid elds-; ådan var på Trossuasfalt och tått störrela elen af sin mobilier uppbränd, redan kom-n vit sig i ordning i varmbadhuset vid Vestra ron. Hon hur utanför på gården uppslaPp it tält uch de, som nödgas uppehålla sig ip sarlstad, kunna der tå allt hvad de örsko, mat och dryck. Åitven utanför och DÅ el as tvenne värdshus, Herrgärden? och ?Åtty anten?, der man serveras väl och till billigt z ris. På det förra stället är kanske denl); Örsta inqvarteringen; jag hörde uppgitvas ft !t omkring 100 personer bo der. Det om-!q lades att en och annan redan var betänkt sj i att bygga. Några funderade på att anp gga tegelbruk, andra mekanisk snickareerkstad m. m. Med ett ord, der se vi ett! ph uktigt, arbetsamt, euergiskt folk, och Carl h ud kommer säkert att gonska snart uppstå st en förskönad form, så vida det törbliver ly Aa : Am —— — —