Johan Henrik Thomander j n) Telegrafen har i dag bragt oss det sedai e I någon tid väntade sorgebudskapet. Biskoj IThomimder har i går, klockan 12,50 efter middaren, lugut och stilla afsomnat. Me -Ihonon förlorar svenska folket en af sin: märklgaste män, ett af värt lands störst tfeniller, den geuom sina rika gälvor mes framstående bland vår kyrkas prester, der smillrikasie och mest hänförande välsalare, (deta ords egentliga och fulla mening, son Jvärt kand nägonsm haft att uppvisa. Johisn Heurik Thomander föddes i Fjel kioge den 16 Juni 1798. Hans fader va vice pastoru ÅA. J. Pisarski, härstammande från en polsk adlig ätt; men då detta nama hade en alltför utländsk klang, skapade har sig ettt eget. Hans fader etterlewnade å honom ntet; icke en gång haus namn tog han i arf. 1812 blef han student i Lund: men redan dessförinnan hade den fjorton ärige yovglingen skrilvit predikningar till sin fromma moders glädje och komedier till hennes sorg. Haus medellöshet tillstadde honom blott ett ärs vistande vid akademien. Han mäste söka sig plats såsom informator; men han hade dock under sitt vistande i Lund förJvärfvet sig så mycket förtroende, att han 1815, vid 17 års älder, erhöll förordnande att förestå ett kollegat vid Carlshamns lärdomsskola, från hvilken han sjelf tre är förut hade utgätt. År 1817 återvände han till Lind, dock icke för utt tava magistergraden; men för sin utomordentliga tlit och beläsenhet kom han snart i stort an seende; ja, en protessor gjorde en gång eti tvärt atbrott i sin föreläsning, närThoman. der kom in, och sade, att pu måste han inrätta sin föreläsning annorlunda, sedan han fätt en lärd åhörare. År 1821 prestvigdes han ssåsom predikant vid Carlshamns ka stell, och var under flera är privatlärare hos lirr Wiuberg och Meyer i Carlshamn samt sednare hos grefve Tro!le Wachtmerster, under hvilken tid han med ifver fortsatte-sina estetiska och teologiska studier. År 1825 började han sina öfversättningar af Shakespeare, som gäfvo honom ett stort namn säsom öfversättare, yterligare befästadt genom öfversättningarne af Aristofanes ?Molnen?, Byrons Manfred?, Prudenti.s latinska dikter, Voltarres Brutus? m. fl. Härtill kommer hans 1835 utgifna, i flera hänseenden utmärkta öfversältning af Nya Testamentet. År 1826 kallades han, ehuru ograduerad, såsom docent, till Lunds universitet, för att inom teolog .ska fakulteten hälla exegetiska föreläsningar. I förening med Reuterdahl började han 1828 utgitvande at Theologisk Qvartalskrift?. Denna utkom under ären 1828-32 och i ny följd 1836—40, inulles tyratio band. Blef 18531 e. o. adjunkt iitologien och 1833 professor i pastoraltevlogien. Vid retormatonsfesten 1536 var han en tf de fem utländska teologer och den ende svenske, som Köpenhawns universitetet tillställde hedersdiplom säsom teolog:e doktor. Blef 1838 medlem af komiten för uppgöravde al förslag till anordningar i Sverges kyrko författning och utarbetade i denna egenskap ett fullständigt förslag till kyrkoerdning. 1847 utbytte han professionen i pastoraltevlgien mot den 1 dogmatiken. Redan 1829 ugal han Prediknisgar och nattrardstal? och sedermera har han på olikt tider utgilvit andra predikningar och ett stort antal tillfälligheistal. Han var en bland nykterhetsföreningarnes verksamtmaste och talentfullaste kömpar. Stiftade 1838 Centralföreningen tör Lunds stift och utgaf samma år sitt Försvar för nykterhetssällskaperna.? År 1840 inträdde Thomander såsom ledamot för Lunds stift vid riksdagen, der han sedermera vid alla riksdagar under de båda följande ärtiondena representerade stiftet. Redan trån början fick han tillfälle att uttala sina äsigter i fråga om reform af vårt representationssätt, och särskkildt erinrar man sig det tal som han hölll vid en på riddarhuset af medlemmar vf alla stången hällen konferens, hvilket på sin tid väckte så stort uppseende och medi ens gaf honom en hög räng såsom politissk talare. Redan från de skandinaviska rörelsernas början uttalade han sig varmt för en närmare auslutning mellan de tre nordiska rikena. Så höll han vid det första stora studenttågetr till Upsala på den festhghet som för studenterna gats på Stock holms börs ett af humor flödande tal, deri blaud ann-t förekom de sedermer så ofta citerade orden: Vi ha länge nog deklinerat; det kan nu vara hög tid att vi börja lära oss konjugera.? Thomander hade emellertid blifvit förflyttad från sin professorsstol till domprostembetet i Göteborg och blef slutligen 1856 kallad till biskop i Lunds stift efter Rewierduahl. Under de sista riksdagarne har haw i anledniog af sjuklighet sökt och erhälllit tillstånd att vara frånvarande från sin sjetlfskrifna plats i presteständet; men huru varrmt han sllt fortfarande nitälskade för allmänt fran:åtekridande och särskildt för dett nu hvi!ande förslaget till representationssättets ombildving, synes bäst af den hellsniog han änou från sotsängen för när ra veckor sedan tillsände deti Lund hållna