Aftonbladet – 10 juli 1865, sida 2

helsa på henne och hennes uppvaktande damer. Daniel var klädd efter sista federala modet, det vill säga i tröja, röd väst, stora röda bandrosor och inga handskar. Men tröjan var utmärkt väl ekuren, med dubbla knapprader och kantad med sammet, västen var af finaste kasimir och hans händer voro hvita som ett fruntimmers. Hans utseende känna vi: vackra, lifliga drag, rikt, glänsande hår, något mörkare än de bruna ögonen, som stundom blixtrade, så att de tycktes vara af den dunkelgrå och dock lysande färg, som Kristofer Kolumbi son påstår att hans ryktbare faders ögan egde, Allt detta gjorde Daniel viss på att blifva välkomnad af damerna, så mycket mer som han var en af de få vackra och eleganta ynglingar, som nyttjade den röda västen. Och då de visste att unitariskorns voro stolta öfver den ståtliga ungdom, som tillhörde deras parti, voro ce icke mindre stolta öfver att kunna vland de sina räkna en ung man, som kunde jemföras med den elegantaste unitarie. Läkaren Riveras gemål lemnade också genast rum för Daniel i soffan, der hon satt, men platsen var så liten att Daniel, om han. velat begagna sig deraf, skulle varit tvungen att sätta siz på någon del af sefiora Mercedes fylliga knä. Han var emellertid längt ifrån aw begä ett sådant brott mot hötlighetens fordringar och föredrog en stol på andra sidan om soffan, vid Manuellas sida. Mercedes lät e. eilertid icke afskräcka sig. Hon og en stol och eatte sig på andra sidan om Daniel, nöp honom skämt samt i armen och hviskade i hans öra: Hu: kom det sig att ni ingenting såg? SJeg såg att ni i dag var vacktae än vanligt, seRvras, sade Daniel, troende att detta var det svar hon önskade. Men det var henne icke nog. I Jag vill säga er något, fortfor hon. Tala, sefiora.4 i eJog vill att pi skall följa mig hem. Jag vill förarga Rivera med att taga en vacker