Aftonbladet – 10 juli 1865, sida 2

samma för allt, som gör allmänheten afvog. mot dessa prester, hvilka förhindra den — i deras mening — oeftergifligaste och vigtigasie reformen i värt land? Kan jordbruksintresset under det nya förslaget fäsom grundlag få en säkrare pluralitet, än det haft inom de 4 stånden? Hvilken medsem af riddarhuset egde ej sjelt elter var arfvingen och dylikt till den, som egde jord? Voro ej alla presteståndets ledamöter jordbrukare tillika? Hade borgerskapet ej svadsjord att vårda? I husbehotbränningsfrågor voro ju länge de 3 ståndens pluraliteter (de flesta prester brände ju bränvin ;å sina boställen) fullt eniga med det 4:e ståndet? Kan faran af jordbruksintressets öfvervigt minskas i ett nytt förslag? Och hvilket specialintresse skall man hellre önska öfvervigten? Huru ha nordstaternas folkrepresentanter i Nordamerika kunnat i humanitetens intresse utföra den största politiska reform, historien torde kunna framvisa, fast ingen enda i deras regering eller lagstiftning blifvit vald såsom representant af en vetenskapsakademi eller någon dylik mtellektuel eller materiel verksamhetsefer?? Hvem hade der olficielt intyg på ?så mångsidig och fullständig kännedom och insigt i alla samhällstörhållanden, som möjligt är?? Ar dylikt sak — eller är det fraser? Få vi ej tro på andan, på sanningens egen makt i statssåväl som i religionsfrågor? Der folket ej egt någon valrätt, uten der denna legat i despotens eller favoritens hand — gick det ej ändå ofta någorlunda hjelpligt? Der en insigt behöfdes, upptäcktes den ej rätt ofta? Skalle då millioner ej kunna än bättre känna och ge tillkänna hvar en ille faciet? går, då en sädan behöfves? Skola åriga riksdagar? mer än riksdagar hvart 3:dje är hålla folket i spänning att vilja imponera på lagstiftarnes fria vilja och bästa förstånd? Detta är mot tankelagar och erfarenhet. Blifva ej årliga riksdagar snart lika vanliga uppmärksamhetsämnen, som de jemt till varande embetsverken? Om staten, då kyrkomöten uppstått, ?borttager 1147 eller annat dylikt värn — borttager den dermed menniskors behof af det, som upplyser och tillfredsställer deras evighetsanningar, borttager det kristendomens sekelsgamla kraft att omkring sig mäktigast koncentrera dessa aningar, i hvilka den allena kan bringa ett ljus, som ger sedlig kraft och beständande frid? Månne ej staten, om dn glömt detta, i Sverge skall göra ett vida svagare motstånd än den gjorde i Skottland, då sko:t ska frikyrkan uppstod? Och skall riksdagen ej ulltid ha en förkänsla af ett dylikt resulat? Men, glömde den också en så oppet liggande sanning, är det väl så säkert, att der vore relhgionsintressets? olycka? Om brinnande troshjelten på ruinerna af en statskyrka, som just ej plägat få höra mycket smicker i de sednare decennier, nödgas alt, liksom apostlarne och deras närmaste efterföljare, bilda församlingar, der gränsen ej ritas af landimätaren, utan af Guds andes lifskraft — skulle väl en repetent i Täbingen, en professor i Paris, en högkyrkans missionärbiskop i Afrika derefter ovilkorligen bli mer mäktiga än nu, att öfva inflytande på vära dilettanter i teologisk läsning? Jag erkänner villigt, att jag ej till komplett, evidens deducerat? nägra motläror till de gamle vördade riksdagsmännens kritiker, på hvilka de förorda den föreslagna riksdagsordningens förkastande, utan blott framställt oförgripliga frågor. Men månne mera bebötves vid närmare eftertanka å den ena sidan och den andra? Göteborg och Fässberg den 3 Juli 1565. P. Wicselgren. Vi skola i morgon meddela ett annat ut talande från en a nan aktad prestman.