Aftonbladet – 8 juli 1865, sida 3

NIONDE KAPITLET. Mannella Rosas. Sedan vi i det föregående gifvit läsaren en ölverblick af det sociala och politiska tillståndet i vårt land vid den tid, hvartill vår berättelse är förlagd, måste vi äfven låta honom närmare betrakta några af de personer som mest bidrogo till händelsernas utveckling. Manuella Rosas är, näst efter sin far, den mest framstående af dessa personligheter. Utan tvifvel var hon ännu 1840 blott en skugga af hvad hon sednare blef, men hon begynte redan, utan att veta eller önska det, blifva det förnämsta verktyget för utförandet af sin fars planer. Manuella var nu i lifvets skönaste ålder: hon hade knappt räknat tjugotvå eller tjugotre år. Hög till växten, smårt, fyllig, men med fina och behagliga, lätt rundade former; med ett utseende alldeles sydamerikanskt, blek med mörka ögon, liflig, nästan orolig blick, föga bred, wen väl bildad panna, rikt och mjukt mörkbrunt hår, rak näsa, något stor, men uttrycksfull mun med friska läppar; sådan var Manuella 1840. Hon var af naturen glad, medelsam och medgörlig. Men på sednare tiden hade man ifta hos heone förmärkt ledsnad, tangsinthet middnöfe et alt Cd bekapgaer