LITTERATURTIDNING. Innehåll: Om arbetareassociationer. — Hartelius gym nastiska iakttagelser. — Litteraturoch konstooliser Om arbotareassoolationer. OC. E. Ljungberg: Om associationsväsendet i främmande länder. (Stockholm 1865.) Hans tanke skall lefva — ljöd en röst ur mängden, som den 20 Februari deita är följt Pierre Joseph Proudhon till hans sista hvilorum i ?de fattiges graf?. Hans tanke skalllefva? Ar då ej socia lismen längesedan död, nedmyllades den ej högtidligen i jorden på samma gång som de timliga qvarlefvorna af den rykibare författare, som omgifvit denna lära med en så förfärligt flammande glans, har ej det socialistiska vidundret för sista gången af trädt från skådeplatsen utan hopp om någon uppståndelsens dag, äro ej ännu Frankrikes och andra länders sömnsjuka kälkborgare tryggade mot det röda spökets? anfäktelser? Uppriktigt sagdt, tro vi ej att socialismen fort så mycket väsen af sig, som vi alla änna, för att helt obemärkt och hastigt draga sig tillbaka. Men, låtom oss dock icke förlora mod och besinning. En lätt upprörd skenande inbillning har ohejdadt utstyrt socialismen på ett nästan lika osannt som afskräckande sätt. Denna buse att skrämma barn med är vid närmare påseende åtminstone ej så hisklig, att ju stort folk borde kunna titta honom i ögonen utan att ansättas afj skälfvosot, Väl har socialismen varit en villfarelse i: resultatet. Men ehuru villfarelse har den dock — det skall stå fast — spelat en väl: görande roll redan derigenom, att den afslöjat missförhållanden i samfundslifvet, som man länge ej ville se, men som måste botas; endast den socialistiska kritiken var skarp och genomträngande nog för att tillivinga sig äfven ovilliga örons uppmärksamhet. Adla andar hafva varit socialismens fanbärare; den har varit något annat och bättre än — såsom mången tror eller låtsar tro — rofterianslag, utkläckta af Catilinariska existenser?. Nåväl, har i det hela några mensklighetens framsteg skett utan misstag och förvillelser och är ej vägen till sanninen ofta till stor del ett famlande i mörret? Har så varit med många andra nya uppslag i den menskliga odlingen och bar det förlåtits, hvarföre skulle förirringarne, räknefelen vid försöken till lösning af den socisla frågans stora problem vara undan tagna från den allmänna indulgens, som eljest kommer enhvar till godo, den der sig omvänder och bättrar? Socialismen synes så mycket mer ega anspråk på öfverseende, som dess felsteg voro ungdomförvillelser. Den har nu trädt in i mannaåren och snabbt sökt reparera, hvad den brutit. Unter första franska revolutionen — den n na på nya idicer så fruktbara hvälfning,v hvars goda verk och gerningar nutiden ära så böjd att glömma, medan man deremot!D aldrig tröttnar att tala om dess irringar och fasor — fick socialismen en apostel i Gracchus Baboeuf. Men, angripet af fursteväldena ?me: Guds nåde?, nögades franska folket snart vända sin uppmärksamhet från de inre samhällsrefvorna, för att försvara sitt oberoende, och medan dess härar öfversvämmade Europa måste många frågor, soms dykt upp i revolutionens morgon, hvila olösta. kEfter Juli-revolutionen tog socialismen åter till orda i abb Lamennais lågande skrifter och fick en chef i Louis Blanc. Februarirevolutionen hade en i viss mån socialistisk prägel, som påtrycktes henne genom Ledru Rolling och Alberts m. fl. verksamhet; nationalverkstäderna blefvo nu det snart försvinnande praktiska resultatet k: af den franska socialismen, på samma gång z4 som de lemnade en för all tid giltig prak-st tisk kritik af. den socialistiska teorien. För-i söken att lösa den sociala frågan har sedan-b; dess tagit en annan riktning; medlet ärsk funnet I de fria, ej af staten reglerade, rc upprättade eller understödda, allenast pålC arvetarnes ecen kraft och företagsamhet baserade associationerna. Det är dessa hr Ljungberg tecknar i den förijenstfulla skrift, vi härmed skola anbefalla till våra läsares synnerliga uppmärksamhet. ö Existerar då verkligen i vårt land enlp, Psocial fråga, såsom 1 England, Frankrike och Tyskland, drägtig med faror för samhället och värd att studeras? Det skullels, vara kortsynt i yttersta grad, att svara nej. ko Väl är sanut, att svåra missförhållanden och faror, som man med det numnet pläar för beteckua, j ännu hos oss visat sig på lid ångt när så tydligt eller i sådan omfattdi. ning, som i vi-sa vndra länder, och att del föga varit föremål för våra lärdes elleryi) statsmäns uppmärksenhet: det var mindre —— AM MM M Kn mu ke a 2e någon omedelbar erfarenhet, än kammarRR lärdom, teoretiskt intresse för saken och se kanske en viss instinktlik aning om dess!q. framtida vigt, som för ett antal är scdan framkallade en skrift, af en numera ufliden författare, om den sociala frågan?. Men, fast hon ej synts så mycket, finnes hon fy dock till; hon är ännu jatent, men liggerly; sr sa