Aftonbladet – 8 juli 1865, sida 2

gos i bruk på samma gång. Republiken, det representativa styrelsesättet, den ansvariga ministåren, det fris valsystemet, samvetets, tankens, handelns frihet, jemlikheten, folkrättens okränkbarhet — med ett ord, allt hvad den europeiska revolutionen helighöll, kanoniserades af den sydamerikanska. Och vid ljuset af denna strålande dag, som uppsteg öfver El-Platas vågor, höjde sig dessa snillrika män, som voro republikens ära och heder, en ära, icke mindre än den som dess armåer på slagfältet förvärfvade. : Tvenne stora motståndskrafter möttes i denna sociala ombhvälfning och visade sig genast i tydligt skilda former. Å ena sidan måste den republikanska styrelse, som skapades af revolutionen, afsky desamhällsvanor som uppkommit under ett monarkiskt styrelsesätt. andra sidan måste dess åtgärder väcka förtviflan hos ett folk, som, okunnigt och stående långt efter sin tid, fasthängde vid sina gamla fördomar. Revolutionen hade emellertid skapat sig representanter, intressen och uttryck för dessa inom alla klasser, och dessa skulle, säsom alltid är fallet, nödvändigt verka till: baka på utgångspunkten derför. Detta visade sig först i spridda upprorsrörelser, sedan i de särskilda provinsernas tydligt uttalade anspråk och slutligen i det hastiga och bestämda uttrycket af folkviljan — det nalfvilda folket i våra blomstrande ödemarcer hade nemligen också en vilja, hvarigeiom deras fäders okunnighet och den desiotism de utöfvat mot städernås befolkning, ivilisationens representanter, fullkomligt terinställdes i dess fordna makt. Under de strider, som genast i oe enas ypnelse hade stått, stod resktionen Om ett hotande möta på Pfstostaterins hö.