Aftonbladet – 7 juli 1865, sida 3

rationens hjeltemodige försvarare och uppmana dem att segra eller dö för Buenos Ayres .och dess söners fader och för sefior don Felipe och hans vördnadsvärda familj.4 Detta tal beledsagades af förfärliga skrän mot fransmännen och jubel öfver federationen, ty en hel mängd sjömän och carretilleros (körsvenner och egare af de stora kärrorna, som köras ut i vattnet mot bätarne) hade samlat sig omkring de handlande personerna i detta uppträde, som alla trodde skulle blifva tragiskt. Örfverste Crespo och kommendanten Ximeno jemte de öfriga i den lilla kommendantsexpeditionen, som ej visste hvad som föregick, men som ville veta det så fort som möjligt, ropade så högt med så häftiga åtbörder åt ryttarne, att en af dem lät don Candido sitta upp bakom sig och förde honom i triumf till a!smedan. Inom några ögonblick mottog hans excellens oförskräckte sekreterare, som gifvit sig ut i vattnet för at observera den franska båten, lyckönskvingar trån alla håll. Vi kunna emellertid ej förtiga att den fordne skrifmästaren så fort som möjligt undandrog sig sina vänners glädjebetygelser, under törevändning af att han behöfde byta om klöder, lika litet som att det konstlade mod som räddat honom ur faran, gaf vika för en naturlig reaktion, så att han fann sig föranläten att på närmaste håll styrka sig med en kopp kaffe. Efter intagandet derat begaf han sig genast på väg vill Daniel, för att föreställa denne de lidanden hsns politiska bana ådragit honom samt underrätta sin fordne lärjunge att båda voro utsatia för att blifva en hekatomb, som dofia Marcelliua sade. (Forts. följer-)