Fa Men jag skall tala så sakta att niknappast sjelf skall höra hvad jag säger. Men ni misstager er. jag är icke... jag är icke...4 Är det icke ni? O! Lättare skulle Orestes kunnat förneka sitt fädernesland, än jag förnekar mina vänner, helst när fara otar dem.t Fara 2 4Ja, fara; man vill göra en hekatomb af er och af seiior don Daniel! utropade dofia Marceilina, utsträckande sitthögra j ekfinger mot don Candidos ögon, hvilkas blickar oroligt sväfvade från himlen och till jorden, från dofia Marcellina till hans egen port. uStig in, sefiora4, sade han slutligen, tog henne vid händen, förde henne in och satte: henne bredvid sig i soffan. Hvad är det?? fortfor han. SHvilka äro dessa förutsägelser som strömma hastigt och våldsamt öfver era läppar? Hvar har jag sett er förut?X 4Jag har sett er, först en morgon i min beskyddare Daniels hus, och sedan en afton på tröskeln af min egen dörr, den afton ni vet.s Tyst, tyst!? uGodt; jag vill blott säga er att pastor Gaete nu tager sin siesta i mitt hus. Han borde taga den i helvetet4, utbrast don Candido obetänksamt. teTyst! icke såls Fartfar, min goda qvinna, fortfar. Under måltiden har han oupphörligt utstött förbannelse emot er och Daniel. Jag har sett i hans hand en dolk, större än Bruti, och likt den rassnde Orestes har han svurit att förfölja er ihärdigare än Montegon förföljde Capuletti.X Det är förfärligt! Men det är icke allt, Han har svurit alt