Aftonbladet – 6 juli 1865, sida 2

höja rösten4, sade Gaete med en förkrossande blick på don Candido. ?Denna utmaning antager jag ej, men vi skola mötas ansigte mot ansigte inför domstolen. Stilla, för Guds skull, stilla!? ropade don Felipe. Sefior Arana4, sade presten, jag går att söka hans excellens guvernören.? Gör som ni vill. Vi återse hvarandra?, sade Gaete, seende på don Candido medan han räckte ministern sin hand. ?Farväl, käre somnambul.? Och don Felipe följde sin gäst ut ur kabinettet, qvarlemnande don Candido, hvars bröst knappast rymdes i hans hvita rock, så svällde det af mod. Jag hembär ers nåd min innerliga tacksägelee för det ädla och rättvisa försvar, hvarmed ers nåd hedrat den trognaste och tillgifnaste af sina tjenare?, yttrade don Candido då ministern återkom. Åh! Vet ni hvad som är på botten af allt detta, don Candido?4 Ers nåds medfödda, djupa och odlade förstånd skall upplysa mig derom.? ?Jo, det är att pastor Gaete, som ej ä? så ordentlig som han borde vara, råkat dricka litet för mycket vin med vännerna, hvarom han talade, hvarefter han kommit i gräl med dem; sedan kommer han ej ihåg med hvem han tvistat, utan inbillar sig att det är med er.? ?O, huru jag beundrar och vördar ers nåds skarpa förstånd, som alltid och med sådan lätthet upptäcker de dolda orsakerna till synliga verkningar!? Vanan, min vän, vanan att umgås med mycket folk af alla klasser.? Nej, talanger, snille.