Aftonbladet – 6 juli 1865, sida 2

— Inom åtskilliga trakter i Norge pågår en ganska besynnerlig agitation mot en af stiftsprosten Jensen utgifven, af alla sakkunniga väl vitsordad Läsebok för folkskolorna. Agitationen utgår icke från presterskapet, utan från en del lekmän, som lida af obskurantism och stupiditet. Nyligen hölls i Hamar ett stort möte, som fortgick två dagar. Det var ej på förhand pålyst och ej bekant för andra än de invigda, och der granskades läseboken lika grundligt som originelt. Meningen var att få den förkastad, såsom i sin helhet skadlig och olycksbringande för kristliga föräldrars barn — stridande mot den heliga skrift och den augsburgiska bekännelsen. En urmakare lät lörmå sig att fungera som ordförande. Sedan mötet konstituerat sig slöts förmiddagssessionen, emedan alla skulle förse sig med rum, föda o.d. På eftermiddagen sporde ordföranden: innehåller Jensens läsebok något som kan sägas vara skadligt för barnen? Och dermed började stenkastningen. ?De kristligt sinnade? voro ytterst stränga. Att Björnstjernes en glad Gut? och Monrads om det skjönne og cedle i Naturen, upptagits i boken klandrades strängt: den förklarades helt igenom förderflig och skadlig för ungdomX. Boken borde derföre r ntaf förbjudas 0. 8 v. Men nu bar så illa till att äfven motsatta åsigter uttalades af några sakkunniga personer, som infunnit sig objudna. Kandidaterna Lange och Ancker, kantor Thorkildsen och några folkskollärare förklarade med kraft och värma, att läseboken var i sin helhet utmärkt och fullkomligt tjenlig för barnen, och förmentes angreppen mot boken allenast vara illvilliga hugg i luften, då alla verkligt bildade erkände densammas förträfflighet, som också visade sig deraf att den var allmänt antagen i folkskolorna, 0. 8. v. — De kristligt sinnade? gåfvo ej med sig, men af stämningen visade sig att boken icke kunde bli utdömd, — den skulle blott omarbetas och förändras, och derom skulle formlig framställning göras hos kyrkodepartementet. — Och så slutades mötet, som fortgick två davar.