Aftonbladet – 6 juli 1865, sida 2

gon till Santos Lugares och klagar för guvernören.? Gör som ni behagar, men jag kan ej arrestera någon utan särskild befallning af hans excellens. ?Ej heller den der karlen?? Allra minst honom. Gif mig bevis, sefior Gaete, bevis.? Men jag vet att det är han.? Såg ni honom?4 Nej, men jag hörde honom.? Dröm, somnambulism, min bäste herre, sade don Candido. Jag skall söfva er jag, men för hela ert lif. Men, seiior Gaete?, sade Arang, Phuru kan en prest, en man som ni, så framkomma med anklagelser utan bevis, så afleda styrelsens uppmärksamhet i et ögonblick, då vi alla äro upptagna af Lavalles entall?? Såå? Men jag är också ytterst upptagen af det anfall, som den karlen och hans följeslagare riktat mot mig.? Det var icke denne man, det kunde ej vara han.? Det var han, sefior Arana. Nej, det var icke jag, herr pastor?, sade don Candido, höjande rösten då han såg sig beskyddad af sin principal. Det var ni, det säger jag er midt i ansigtet.? ?Nej.? Det var ni.? ?Nej, säger jag, och jag protesterar en, vå, tre gånger mot den förödmjakande, falska och oförskylda skymf, som den presterliga makten tillfogat mig.? Tyst, tyst, ingen strid här?, sade don Pete ePå gatan få vi se hvem som skall våga