Aftonbladet – 6 juli 1865, sida 2

tDen här, den här. Det är den andre som var i förstugan. SAr ni vid era sinnen?4 utbrast Arana. Nu har jag dem båda4, sade Gaete och gnuggade händerna af fröjd. Men, käre vän! 4Jo, jo, don Felipe, den här är den andre.s 4Jag? Skulle jag försökt att mörda hans högvördighet pastor Gaete4, utropade don Condido, samlande sitt mod, så att han sjelf skulle kallat det förundransvärdt, oerhördt, högst ovanligt. Se der! Tala mera bara. Ni har råkat i villfarelse, min värde och högt aktade herre. Det är vieden, hetsigheten .... Huru heter ni? Candido Rodriquez, till er tjenst, min herre, och hela er familjs. Familj! Det är densamme. Jag har dem båda två! Seiior GaeteX, sade don Felipe. Behagar ni sitta ned. Denna sak förekommer mig högst besynnerlig. ?Jag för min del, sade don Candido, hvars mod växte, jag för min del skulle tro att hans vördighet haft en elak dröm, ingifven af den lede fienden sjelf.? tJag skall visa er om jag drömmer!4 ?Tyst, tyst, sefior Gaete, sade Arana; den herrn der är en äldre man, på hvars redlighet och goda förstånd jag har erhållit mänga prof. Ordet dröm, som han nyss yttrade, har ingifvit mig en ljus tanke. ?Det förstår jag ej, don Felipe. Det här ir den eue och den andre är — jag vet väl hvem.? ij tMen hör mig då, min vän, hör mig! ?Nåväl, hvad vill ni säga? ?Ni åt middag med några vänner?