Aftonbladet – 5 juli 1865, sida 3

CJag sökte guvernören minst tio gänger innan han reste, men kunde omöjligt få tala vid honom. Han var så sysselsatt de sista dagarne. Men Victorico var icke sysselsatt, och ändå ville han ej uppfylla min önskan, blott för det han icke hade skriftliga order. oo 4I utomordentliga fall borde han dock göra det.4 Det var ej derföre, men för det han adrig vill göra hvad jag eller mina vänner bedja om. Men, kanske hans pligter... Hans pligter! Hvilka pligter: seflor? Nej, men han är icke så god federalist, som vi. Lugna er, min vän, lugna er!4 Nej, sefor, jag vill icke lugna mig. Oehb om ni ej ger mig den arresteringsorder jag begärt, så svarar jag ej för hvad som kan hända. Nen hvad är det då fråga om? sade don Felipe, som inom sig förbannade den stund, då detta obehagliga besök inträffat. SÄr det då något, som lönar mödan att... Ni skall få se om det lönar mödan, ifall ni vill höra mig. Tala, sefior, men med lugu, jag ber er. sNäväl, jag har i eit aflägset qvar staden några gamla väninnor, som iv mig. En afton — det kan vara u två månader sedan — gick jag di för att helsa på dem. Jag öppnade porten och stängde den eiter mig. Det var alldelea mörkt i förstugan, och...5 Och pastor Gaeie steg upp, stängde dörren till kabinettet och sade till don Candido: teKom, landsman, och ställ er der! och han pekade på en plats bredvid dörren. (Forts. följer.)