UTRIKES ÖSTERRIKE. Ministerkrisen har öfverallt framkallat stor förvåning, och man kan ännu icke rätt göra sig reda hvarken för de förnämsta orsakerna dert:ll eller följderna deraf. Man känner ännu icke om samtliga ministrarnes afskedsansökningar blifvit antagna, och i hvarje händelse får man icke veta namnen på deras efterträdare förr än efter kejsarens återkomst från Iechl. Det enda man !estämdt känner om ursprunget till krisen, är att skälet dertill icke är att söka i riksrådets debatter, utan enarare i kejsarens resa till Ungern. Det är uppenbarligen ungerska frågan och den dermed oskiljaktigt förenade om decentralisationen och öfvergifvandet af de principer, hvarpå Februarikonstitutionen hvilar, som utgöra situationens knut. Förändringen är förberedd och beslutad i kretsar, som ligga ofvanom den ministeriella sferen och omfattar en samling af fundamentalfrågor, hvilkas ytterliga vigt ännu icke låter beräkna sig. — Återstår att veta om ungerska nationen blir mycket tacksam för det gamla konservativa partiets återupprättande, och om man icke skall vilja köpa denna ynnest för priset af medgifvanden och offer, som icke stå på dess program. Grefve Majlaths utnämning till ungersk kansler synes visserligen ämnad att lugna sinnena på denna sida, och underlåterheten att utnämna kanslerer för Transylvanien och Croatien låter väl förmoda att dessa annexers återförening med Ungern skall uppfylla en af dess käraste önskningar. Men hvem vet om ej dessn förhoppningar äro iliusoriska? Genom kejsarens afresa till Ischl, heter det i ett bret till Köln, Zeit. den 29 Juni, har kabinettsfrågans algörande blifvit uppskjutet flera dagar. De ministrar, som i går emottogos af kejsaren, anse sjelfve det:a så