Aftonbladet – 4 juli 1865, sida 3

genom en politik, som, man måste medgifva det, är både skicklig och riktig. De låta förstå att de medgifvanden, som göras till Frankrike, egentligen icke äro ett undantag, utan snarare ett program för deras framtida förbindelser med främmande nationer. De låta förstå att detta system af ordning och ömsesidiga garantier skall kunna utsträckes till alla här bosatta främlingar. De tillkännagifva att sjöfarten på floderna i det inre af landet skall blifva fri. De förklara den europeiska invandringen såsom både nyttig och nödvändig för landet och de förminska de politiska intressena genom att framhålla de bandelsfördelar som deras partis seger skulle medföra. 4Men allt deita är ju uppenbart förrä deri!4 utropsde don Felipe, som ej förstätt ett ord af hvad som blifvit sagdt. Fortfar, seftorX, sace Mandeville lifligt intresserad af Daniels yttrande. Med detia program framför sig, återtog Daniel, skall engelska ministåren såkerligen öfverväga, å ena sidan obehaget af direkta fiendtligheter från Frankrikes sida i fråga om Platastaterna och å andra sidan de fördelar Eogland för framtiden kan betinga sig genom att endast hålla sig neutralt i en fråga hvars resultat skulle kunna blifva seger för ett parti, som uppställer ett politiskt program, hvari alla fördelar tillkomma den europeiska handeln uch dess rörelsekap tel, ett parti, hvars vänskap Englånd kanske sedan tiil hvarje pris måste förvärfva sig för att motväga Frankrikes på äldre förbindelser grundade inflytande.4 Men det är ju ett bedrägeril4 utropade don Felipe, ett förräderi, ett snfall på det nationella oberoendet! Det är det visat, svarade Daniel, det är ett riktigt betirägeri af unitarierna, Men