Aftonbladet – 4 juli 1865, sida 2

der tvangs att bivista festen, den kyska ma kan, som mången gång fördes dit med tårar i ögonen, måste i denva dans låta sig vidröras och omfamnas af mashorcaklubbens uslaste och brottsligaste medlemmar. Dessa uppträden afbrötos för en tid genom revolutionen i södern, som utbröt i Oktober samma år, men fortsattes åter, så snart denna hjeltemodiga resning blifvit qväfd. Och utur dem utvecklade sig småningom den blodiga skräckperioden af 1840, som långsamt, systematiskt och med köld förbereddes af diktatorn. Spioneri, öfverfall på öppen gata, stora federala rosetter, som med beck våldsamt fasttrycktes på qvinnovas hufvuden, samt ett och annat mord dessemellan, voro de medel, hvarigenom Rosas störtade så.äl den enskilde som hela folket i förskräckelsens och förtviflans afgrund. Sålunda delades vid denna tid befolkningen i Buenos Ayres uti offer och förföljare, och dessa sednare kunde med all rätt benämnas mördare: de voro tappra, men blott då de höjde dolken öfver försvarslösa offer; de voro hjeltar, men blott då de fingo skryta med sin cynism. Nu darrade de likväl, då ekot af befrielsehärens steg genljöd i Buenos Ayres på den dag, hvartill vår berättelse nu hunnit, under det den förtryckta delen af befolkningen kanske led lika mycket af ovisshetens plåga. För att läsaren skälle få allt detta klart för sig, har romanen måst för ett ögonblick blifva historisk, och som sådan i korthet berätta det föregående. ANDRA KAPITLET. Tillförordnade guvernören. Då man gått genom förstugan, som förenade första och andra gården af don