stärka klassföreståndarnes ställning genom att bereda dem betydlig makt och mångsidigare verksamhet inom klassen. Med afseende på valet af personer till klassföreståndare bör tagas i betrak. tande i första rummet den personliga lämpligheten för befattningen och i andra rummet en lärares starkare och jemnare beröring med en klass genom ett större antal undervisningstimmar. 6. Om kombination af bildnwngslinier och klasser. Frågan om gemensam undervisning för den klassiska och den reala linien är närmast en fråga om besparing af lärarekrafier. Kunde dessa linier ända från den punkt, der de förgrena sig i olika riktningar, undervisas hvar för sig, så skulle sådant tvifvelsutan gifva dem båda mera enhet och fasthet. Men då de lärjungar, som lära klassiska språk, och de, som ifrån dessa språk äro befriade, i flera ämnen hafva samma väg, antingen hela läroverket igenom eller åtminstone i flera klasser ofvanom de 2:ne lägsta, så kan och bör — der ej lärjungarnes antal lägger hinder i vägen — en gemensam undervisning för dem ega rum. De gränser, inom hvilka densamma kan med fördel tillvägabringas, bestämmas hufvudsakligen deraf, att å ena sidan läroklasserna och lärotiden samt å den andra undervisningens syfte och dess derutaf beroende karakter äro lika: Från dessa synpunkter erbjuder en gemensam undervisning i kristendom inga svårigheter, endast att i högsta klassen, der läsning af Nya testamentet på grundspråket förekommer, de lärjungar som läsa grekiska språket under de åt nämnda undervisning anslagna timmar bilda en atfdelning för sig. Vidare äro i Historia och Geografi inom klass. HI och IV samt för Botaniken inom klass. III—VI såväl lärokurser som lärotid fullkomligt öfverensstämmande för båda linierna. I zoologi kan utan olägenhet en högre latinklass kombineras med den närmast lägre realklassen; och äfven i afseende å modersmålet och tyskan kan, ehuru reallinien har för dessa ämnen en något större tid än den klassiska, i viss mån enahanda kombination användas, då lärokurserna till icke obetydlig del äro desamma. Deremot är undervisningens syfte ej mindre i afseende å matematik och fysik än ock, från och med femte klassen, i afseende å Historien och Geografien så olika, t en gemensam undervisning i dessa ämnen r den klassiska och den reala linien icke kan utan skada för endera ega rum; och detsamma gäller äfven beträffande franska språket, dels af förut angifna skäl, och dels emedan, när detta språk inträder, lärjungarne på de särskilda linierna erhållit en väsendtligen olika grammatikalisk underbyggnad. En annan art af kombination är sammanförandet af en lägre och en högre afdelning på linie till ett gemensamt läslag. Afven denna anordning kan understundom med fördel tillvägabringas och är flerestädes i följd af bristande tillgång på lärarekrafter och lärorum tillsvidare oundviklig. På den reala linien, hvarest lärjungarnes antal, särdeles i de högre klasserna, vanligtvis är ganska ringa, förorsakar den jemförelsevis mindre svårighet: men äfven på den klassiska linien och med något större lärjungeantal kan den utan olägenhet ega rum med afseende de ämnen, i hvilka lärokursen kan på ett för detta ändamål lämpligt sätt ordnas. Hufvudvilkoret härför är, att det pensum, hvilket den öfre ärsafdelningen i en sådan sammanslagen klass genomgått, icke nödvändigt behöfver vara inhemtadt af den lägre, för att denna sednare skall kunna deltaga i den gemensamma undervisninen. I matematiken bör här likväl en sådan komination, i följd af detta ämnes beskaffenhet, icke komma i fråga. Nu omtalade kombinationers oskadlighet eller berättigande beror för öfrigt på den takt och urskilning, hvarmed de utföras; liksom deras möjighet väsendtligen begränsas aflärjungarnes anal. 7. Om anteckningsböcker. Sådana böcker, i hvilka hvarje lärare inskrifver de pensa, hvilka han för hvar) ä ser, böra af rektor och klassföreståndare noga ranskas, för att, der så behöfves, föranleda jemking. En Om de grunder, som böra följas vid läs-schemats uppgörande. Då fördelnirgen af läroämhena på timmar i vögst väsendtlig mån beror på lärarnes qvalifiationer, läroämnenas fördelning på ämnes-lärne samt det åt dessa anvisade tim-antal, kan rande schemats inrättning endast i allmänhet amhållas den önskan att, för såvidt sig göra åter, de ämnen, som fordra största tankeansträngning, dels icke hopas på samma dag, dels örläggas till de timmar på dagen, då lärjungarne iro bäst uthvilade.