och att hans lik ännu qvarlåg i presidentens förmak.? Det permanenta utskottet sammanträdde. Den mördades lik igenkändes och de båda dödliga såren förklarades vara tillfogade med knif eller dolk. Kammaren sammanträdde följande dag — för att öfverlägga om straffet för det ohyggliga brott, som blifvit begånget, frågar man? Nej, visst icke. Kammaren sammanträdde för att afhöra ett tal af deputeraden Garrids. Här är ett stycke af detta tal: ...... Man har försökt besticka våra truppers osvikliga trohet. Men detta försök, mina herrar, har öfverallt stött på det motstånd, som dygden beständigt visar lasten. De trogna federalister, som afsky unitarierna och ännu mer vämjas vid de förrädare som öfvergifva nationens sak, ilade hit för att meddela styrelsen underrättelsen om denna oerhörda nedrighet, tillika med de säkra bevisen derpå. Men, mina herrar, den egentlige upphofsmannen till detta brott var vår residents egen son, och utan tvifvel föreunnos starka och grundade misstankar om att fadren deltagiti sonens komplott. Dessa misstankar spridde sig med blixtens hastighet bland befolkningen; medborgare af alla klasser betraktade med lika stor afsky detta oerhörda brott och ämnade genom en petition hos den hedervärda lagstiftande kammaren begära dess bestraflande medelst presidentens aflägsnande ej blott från den upphöjda plats han innehade utan från allt deltagande i lagstiftningen. De ansågo detta rättvist mot en medborgare, som ej kunde undgå svåra misstankar, på det skarpaste sä!t uttalade af den allmänna opinionen, och som således ej kunde deltsga i stiftandet af lagar, hvilka skulle fördöma hans eget felsteg. Men detta var icke allt, mina herrar;