vämjelige förrädaren Vicente Maza och han bastard till son! Lyckönskninvgarne, alla i samma stil son föregående, sköto i massor upp på federa tionens omätliga, fruktbara fält, cch tusen tals tryckta sidor skulle ej med sina millio ner typer kunna omfatta denna tidpunkt: vämjeliga språk. Det blef slutligen nöd vändigt att öppna nigra kanaler for utgju tandet af den federala entusiasmen, som hotade spränga federalisternas bröst, och så uppkommo parroquialerna eller de kyrkligt festerna i hvarje församling i staden. Men mördaren förgudades och mordet väl signades, ej blott i hufvudstaden, utan äfver på landsbygden. Fredsdomaren i hvarje församling sam mankallade dess invånare och öppnade er subskription till festen, hvari alla, både de som hade eller icke hade något att gifva. måste deltaga. Derpå utnämndes en fest komit och dagen för festen utsattes samti tillkännagafs genom tidningarne. Hela församlingen iklädde sig federala kläder och — — men låtom Gaceta åter få ordet. Det är festen i Montserrat som beskrifves: Hela kyrkan var beklädd med oliveqvistar och vackra fanor, samlade af folket sjelfva, som aflemnade dem, ständigt knäböjande, frzmför diktatorns porträtt. Klockornas klang, fyrverkerierna och hurraropen från den samlade folkmassan utgjorde tillsammans en verkligen storartad och herrlig tafla. I förgården mottogs diktatorns porträtt af fredsdomaren och priorn, som inburo det i kyrkan, från dess dörr åtföljda af kyrkoherden och sex prester i messskjortor, som följde porträttet ända tilldess det blifvit uppsatt på bestämd plats, hvarefter processionen drog sig tillbaka, med